Aftonbladet – 5 juli 1852, sida 2

ön blandt os gik da ved Gjestens Side, sane op til it Hjem og havde en forhöiet Fölelse af dets Lykke; Mei J, erindre ja räd af Samlivets Dage; I tage red Eder fra vore Fuse Mindet öm et Gjasteven. skab, som ädle Kvinder har oplivet og kjöndet; Zz naar J skue tilbage paa vore glade arter og komme til den golde Klippestrand, der afbryder Gra1eskoven og Lövlundene, da see at den er läkket og smykket af Kviadernes nde Klyager. J Aften dele de med Eder tens Gläder ox akke Eder til Afsked Eriodringens og Forbundets Tego — Ja, J seg det tydeligt, vore Kvinder ere Skandinaver; Höilig priset väre deres milde; bjertevindende Magt! Dette er det tredie Foreningsbanner, som kvindelige Händer har virket og skjenket til nordiske Brödre. J ere komne sidst til at modtage Eders; men J ville derfor ei väre de sidste til at samles under det Märke, hvis Betydniog stedse mere skal gjennemträuge Nordens Folk. Bavnerets Farser er Sveris ses gamle, ärefulde; men Hjetteskjoldet bärer. for os alle det foryngede Nordens haabfulde T-ga. BEågang skal vi möde Eder til et glideligt Gjensyn hvor dette Märke vinker os, oz hvor fire skionende Bannere ere sämmenplantede. Saa väre da denne vore Kviaders Gave indviet til det nordiske Broderskabs Banner i det gamle Upsaja! Freidigt til Daad, som til Erindringens og Haabets glade Fester, skal J samles om Fanen; thi under dens Märke vil vi med hverandre seire for Nordens hellige Sag!s Detta tal emottogs med ändlöst bifall. Derefter framträdde mag. Sianff och i ett vältaligt föredrag tolkade sina bröders känslor för den sköna gåfvan från Norges qvinnor, Kvilkas minne evigt skulle bhfva dem dyrbart, En helsning från Danmark af Hostrup afsjöngs och pastor Jensen utbragte i ett vackert versifieradt föredrag ett iefve för Danmark. Sedan en sång blifvit afsjungen börjades dansen på nytt och ett fyrverkeri afbrändes i trädgärden. Festen slutades först då dagens ljus hotade att fördunkla gasupplysningen i saålongeti. . Den 29 Juni var affärdsdagen. Kl. 12 bes gåfvo sig en mängd svenska studenter ut till professor Hansteens boning, der mag. Svedelius på sina bröders vägnar bragte pro. on Sin byllning, hvarför denne tackade med några bjertliga ord. Derefter begåfvo de sig in i staden, deå de utanför professor Schweigaarde boning utbragte ett Hurra och afsjöngo en sång. Professori trädde it på altanen och tolkade sina känslor i några sköna gripande ord. Kl. 2 samlades man i frimurarelogen, hvars galleri var öfverfyldt af damer. Mag. Sahlin besteg talarestolen och tolkade sina kamraters känslor vid afskedet från Norge, för hvilket han utbragte en skål, i det han inbjöd de norska studenterna till att så snart som möjligt gästa Upsala. Öfverläraren Daa tog derefter ordet och påpekade i ett humoristiskt, ständigt af bifallstop afbrutet tal, i hvilket svårt dilemma denna inbjudning till Upsala ställde de norska studenterna vid sidari af den inbjudning de förlidet år mottagit att gästa Köpenhamn. Men inbjudningen fill Köpenhamn hade kommit först och han hoppades att det genom gemensamma öfverläggningar sednare skulle lyckas att ordna saken på ett för alla parterna tillfredsställande sätt. Han uppfordrade derefter Upsaliensarne att på sina årliga utflygter rätt ofta i mindre partier szomma till Christiania, der en öppen famn, samspråk och en pipa tobak alltid stodo redo för dem. Adjunkt Svedelius påminde derefter om den sköna öfverraskning, som beredts de svenska gästerna i studentlunden genom arbetarnes hyllning och i det Han framställde bilderna af statsrådet Stang och professor Schweigaard såsom de värdigaste representanter för arbetare i ordets högre betydelse, utbragte han ett hurrah för hvar och en, som ärligt och verksamt arbetar för sitt mål, vare sig i andens eller materiens verld. Hostrup tackade på Danmarks vägnar för det sätt, hvarpå man under denna högtid alltid erinrat sig detta land. Sedan en svensk afskedssång blifvit afsjungen tackade mag. Nordvall ännu en gång på Upsaliensarnes vägnar och kand, Friis nedkallade den Högstes beskydd öfver deras hemfärd. Nu flögo tallösa blomsterbuketter från gallerierna, hvarefter tåget satte sig i gång till Toldbodbryggan, der inskeppningen försiggick. Den Upsaliensiska fanan planterades i förstammen. Från akterdäcket ljöd sången; under blomsterregn, sång, hurrarop och kanonernas dån gled Berzelius, sakta ut ur hamnen. På sin hemfärd lära Upsalastudenterna först hafva gästat i Götheborg, besett Kroneborgs slott vid Sundet, samt gästat Malmö, Kalmar och Borgholm. Mmmm nens TE: oo be EVE VR