Aftonbladet – 5 juli 1852, sida 2

frän Norges fjell dess toner j öss bringat som klinga: brödraskap och enighet. Var viss, i vära hjertan gömmas orden: och rötter slå de i den svenska jorden, Tack än en gäng; Gän fram för Sveriges ära; med Edra norska bröder, hand i hand; att hvad J gjort må rika frukter bära, i ljus och frihet för värt fosterland, Ja, ske det sä! — Mä sena efterverlden, med glädje minnas än Christianiafärden! I dag lära Upsaliensarne vara inbjudna til H, Ex. Norska statsministern Due. Christiahia-färden. Vi fortsätta efter de i dag ankomna norska blad redogörelsen för de sednaste dagarne af Upsalastudenternas vistelse i Christiania: Den 27-skedde utfärden till Sandvigen, på ångfartygen Nordcap och Berzelius). I tjugu afdelningar, hvardera anförda af en märkesman, som bar en liten röd fana, tågade man upp på Helgerudshöjden, der man intog några förfriskningar. Härifrån bröt man upp för att fortsätta marschen uppför backarne till Kolsaas. Den eljest så besvärliga vägen uppåt denna branta bergkägla, som ligger 1604 fot öfver hafvet, hade blifvit lättad genom en nyanlagd fotstig, som blifvit lagd izigzag uppåt fjellsidan. På toppen, der flagg var hissad och batteri anlagdt, saluterades med korta mellanrum. På äsen hvilade man ut, efter den ansträngande vandringen njutande af den herrliga utsigten och lyssnande till de sånger, som båda nationernas sångföreningar vexelvis utförde. Här afsjöngs följande herrliga dikt af Welhaven : De Unges Forbund. De vidtadskilte Fränder har Somren sammenbragt og i de rakte Händer er Meer en Veelkomst lagt. Fra vore Lövpauluner, fra Festens Toneström, fremskyde gamle Runer i Haabets vaagne Dröm. Her unge Hjerter banke, Her funkler Glädens Drik, og Mödets dybe Tanke staaer lys i hvert et Blik. Sae let som Fugle synge i Lundens Skyggely saa löfter ber vor Klynge sit Höitidskvad mod Sky: Men som i Lundens Blade et höstligt Veir skal gaae, vil ogsaa for de Glade en Alvorstime slaae. De Glade og de Unge skal höre Nornens Bud, hvor Alt, hvad her fik Tunge, maa kholde Pröven ud. O fagre Samlivsdage; fra eders Lys og Lyst skal kläre Minder drage med os til Dal og Kyst, og stärke Vidner väre i Feide, som i Fred, for disse Rigers Are og Broderskabets Ed! Något efter kl. 3 kom man tillbaka till Helgerudshöjden, der kallmat, vin och punsch serverades. En ofantlig menniskomassa från trakten hade sammanströmmat. Man bildade en öppen ring omkring musikkåren och snart bvirflade Upsaliensarne i lustig dans med de norska bondflickorna. På återresan serverade kaptenen på Berzeliuen svensk punsch för de ombordvarande. Adj. Svedelius utbragte under dånande jubelrop en skål för professor Schweigaard, denne ett lefve för de svenska och norska studenterna. Kaptenens skål mottogs med hurrah och han tackade från kommandobryggan i ett nätt tal för denna hyllning. KL. 9 på aftonen ankom man åter till Christiania. Afskedsfesten på Klingenberg den 28 började kl. 7. Den vackra parken fylldes efterband med festligt klädda damer och herrar, och lifvet och förvirringen i den stilla sommaraftonen steg med hvarje nytt tåg af gäster, som anlände. Den stora salongen var smyckad till festsal med mycken rikedom och elegans. På dess ena sida voro för tillfället anbragta fyra dörröppningar. hvaröfver sägos namnen på de fyra nordiska universiteterna med gyllne bokstäfver och mellan hvarie af fälten ett gasbloss och en förgyld spegel. På den motsatta sidan voro anbragta dekorationer af grört och vapensköldar liksom orkestern här hade sin plats på en estrad och i ena ändan af salen riksvapnet i midten och de olika nationernas vapen högre upp på väggen. Teatern var garnerad med blomster och fanor och inrättad till en terrassformig förhöjning, hvarifrån man kunde öfverskåda lifvet och rörelsen i salen. I trädgården på den s.k, karusellplatsen var anbragt en fontaine, hvarirån genom lejongap oupphörligt utströmmade ounsch, bischoff och lemonad i dertill anoragta fat, hvaraf serverades i glas af små såsom bacchanter smyckade gossar med vinöf om bhufvudena. I ena ändan af parken var ippförd en stor matsalong. Upsalasångarne Jöngo. flera vackra sånger, hvarafter man samlades i salen, der den högtidligaste delen vt festen skulle taga sin början. Sedan en ång blifvit afsjungen utvecklades nemligen den ana, som Christiania damer förfärdigat åt Upala studenter. Prof. Welhaven höll härvid fölande tal: Kjere Venver, svenske Brödre! En Forening blandt Christiania Damer har overntvordet mig dette Banner som en Gave til Eder. eg ved at Gaven vil väre Eder dyrebar og väkke os Eder de gladeste Erindringer; thi hvor rigt og könt var dette vort Samliv! Slägtskabets Röst har alt umiskjendelig klsrt deri; en smilende Natur har Midsommerstidens Fylde smykket vore Veie, og udoldet for Eders Blik friske og yndige Billeder afl Vordens Herlighed og spirende Kraft. Alierede staae vi paa Grändsen af Samlivets Feter og see tilbage. -Erindrer Eder Mödets förste Jag. Hvad er det som her stitler sig meestlevende er Eders Betragtning? Er det ikke Kvindernes Velomst ? Medens Mändene med Tvivl betragtede den rolige Luft og tänkie i ängstelig: Omsorg paa de ester, hvor Hixalen skulde väre vort Tag, havde vore vinder allerede grebet den glade Forvisning, den 48 Väalrbian dina nav nndpr da ÖÄnlttn te Clupefaldti.