Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 3

de Persigny, mMariöministern br Ducos och flera offi-cerare af sin omgiining; tidningarne hafva redan. meddelat detaljerna derom. Ni finner att hr Kerdrel varit ganska bitter då han i afseende på. möjliga besparingar. gör bitande allusioner på lagstiftende-kärens presidents, på finans-ministerns och äfven på republikens presidents antecedentia, synnerligen genom att påminna den sistnämnde om hans fordna skrifter. — Jag förstår, yttrade talaren, att för vidtagandet af reformer, synnerligast il armeens effektivstyrka, fordras att tiderna äter skolaj blifvit fullkomligt lugna. Detta var dock icke vär! ärade presidents äsigt är 1848; icke heller hr finans-j) ministerns, då han vid samma tid var budgetrapportör, men det är min äsigt, oaktadt republikens president skrifvit, att en regering, som är mån om att tillfredsställa landets stora intressen, bör förminska de stående trupperna, föröka reservtrupperna, inskränka staberna, samt slutligen organisera armåen på ett sätt att inga hinder uppstå för dess öfverflyttande från fredsfot på krigsfot. Till dessa elaka anmärkningar fogade hy Kerdrel en i ganska mörka drag hällen-skildring af den stöllning som blifvit lagstiftande kären tilld elad i afseende på den finansiella kontrollen. Genom det tväng: som man älagt oss, yttrade talaren, ait endast hälla oss till förkastande, har man gifvit oss alternativet att antingen absolut underkasta oss eller ock icke hafva sundt menniskoförständ. Det resultat hvartill hr Kerdrel slutliged kom var, att regeringens finansiella. förvaltning i sjelfva verket icke var underkastad näzon kontroll. Hr Devinck svarade hr Kerdrel. Den värde hr Devinck kände sig i besittning af en fullkomlig frihet. Hr Jollevit de Castelot ville ätskilja det närvarande frän det tillkommande. Hvad som i afseende på det närvarande är obestridligt är, att man är skyldig presidenten ett förtroendeoch tacksamhetsvotum. För framtiden deremot förbehöll han sig en allvarlig kon: a Det blir då nägot att få se hr Jollevit i framtiden! Hr de Montalembert ätertog tråden af den af hr Kerdrel drifna satsen. i Hr Parieu svarade hr Montalembert med konstituionen, med det organiska dekretet, med en tablå öfver de fordna parlamentariska missbruken, med äberopande af den lätthet kommissionen haft att förskaffa sig alla önskade upplysningar. Statsrädet Stourm, regeringskommissarie, ryste vid att se lagstiftande kären taga denna politiska riktning. Deri ligger en anachronism, menade den värde :alaren, Sädant var på sin plats i den fordna kammaren. Der gjorde ni sjelf opposition, ropade till honom br Montalembert. Denna fordna kammare, svarade hr Stourm, var en suverän församling som rädslog om en konstitution. I dag är det en församling som aflagt ed på en konstitution.n Det synes som om hr Stourm. funne sig rätt väl i alla slags församlingar. Ni känner den episod som inträffade vid sessionens slut. Republikens president lät genom sin statsminister, hr Casabianea, påminns församligen att den far obefogad till all detaljpröf ning; den har, endast att bifalla eller förkasta. Detta kan äfven tjena säsom en viok ät mig att ej längre uppehälla mig vid dessa parlamentariska symptomer, som dels stå temligen isolerade, och hvilka för öfrigt redan visat sig vara fullkomligt fruktlösa. 4. H. DERIUBESTS