Aftonbladet – 1 juli 1852, sida 2

26 EL Christiania-färden. ; Efter norska tidningar meddela vi följandel skildring af Upsaliensarnes mottagande och de första dagarnes vistelse i Christiania. Sä snartstre kanonskott förkunnade att Berzelius var i sigte, strömmade, så att säga, hela Christiania ned till fästningen. Kyrkogatan var i ett ögonblick öfverfull at menniskör, som ilade mot landningsplatsen, dit norska studenterna dragit i procession från ramla universitetet. Under kanonad och ändlösa hurrarop styrde Berzelius, in i hamnen, gjorde en stor svängning upp emot Toldboden och närmade sig derpä längsamt landningsstället, fästningsbryggan, som var prydd med en vacker äreport, guirlander af grönt, samt svenska och norska flaggor och vimplar. Den ombord: varande sängarekären helsade de på stranden stående med följande säng : Fälttäget öppnas — Krig i Norden! Upsalas ungdom mot Norge gär — Dock — stridens fana nu är fridens vorden, En högsint kamp om kärlek förestär — Hell Scandia! ärorika moder! Vi gå att söka upp vär broder I bjertats, ärans, i naturens namn, Och lägga hand i hand och famn i famn. Frid, enighet — ej enhet blott i Norden, Och kärlek utan gränser, utan mätt, Det är den lösen ifrän fosterjorden, Som vi från alla Svenskars bjertan fått — Här än tyranners härar vandra, Förstä vi älska blott hvarandra, Dä finns det ingen enda jordisk makt, Som trotsar sönerna från polens trakt. Hell Norge! Vörda var de gamlas lära; I vördnad Sverges ungdom bugar sig Inför din frihet, unga kraft och ära, Dem väl du värnat bäd i fred och krig. Hell Norges ungdom! Slut oss till ditt hjerta, Och komme sedan glädje eller smärta, Orubbligt, evigt stånde det förbund, Det trenne folk välsigna denna stund. Nu strömmade Upsalienserne frän bord ned på bryggan, der de mottogos af sina värdar, som voro uppställda efter nummer, så att det aflopp i mycken hast. Man begaf sig nu upp till fästningsplatsen, der studenterne, sjömännen, de handlande och handtverkarne med sina fanor hade uppställt sig omkring en stor afspärrad fyrkant, inom hvilken de svenska gästerna helsades med följande af A. Munch författade säng: Hil Dig her i gamle Norge Vikingflok fra Svealand! Op sig lade Fjeldets Borge, Intet Dig modstride kan. Thi Du förer gode Vaaben: Kjärlighed og Ungdomslyst — Derfor staaer Dig Favnen aaben Ved et trofast Broderbryst. See, Midsommerstid os signer — Der er lyst i Norden nu! Denne Glands vort Möde ligner; Veed ei af Natskyggers Gru. Til vor Fest Lövkrandse hänge, Sankt-Hans Blus paa Fjeld er sat — Elven slaaer paa sine Strenge I dea klare Sommernat. Brödre! Alt Jer hjemligt vinker: — Fjeld og Skov — J kjende der! Granen dufter, Söenblinker — Somi Eders eget Hjem. Gak da ind til Glädens Dage, Kom til vor Fostbroderdaab! Tag saa Mindet med tillbage Varmt og skjönt som Fremtids Haab! Dä denna säng var slutad framträdde bestyrelsens förman cand. juris Thrap och uttryckte i följande ord betydelsen af detta möte: : Atter hilser Christiania en udvalgt Skare -af-Broderrigets unge Sönner, — atter have kjäre Fränder forladt det fjerne Hjem, forat bringe et Fredens og Broderlighedens Budskab til Norge og dets Folk. Derfor er der Gläde over dette Folk, og det föler dybt Betydningen af Stunden, da det förste Velkommen bydes de unge Frander. Svenske Brödre! JI bäre jo fra Broderland til Broderland det varme og levende Vidnesbyrd om at det ene Folk vil have det andet kjärt og agtetog hädret; — JI ere jo komne for med os at besegle Pagten om Forbund i det Rette, det Sande og det Gode. Hil Eder derfor, at J kom, hil Eder, at J vilde gjaste Broderfolket ox kjende dets Hjertelag, — hil Eder, at J bringe Norge, hvad Sverige eier af Dyrebarest og Ädlest — Eder selv; seer, der er Gläde over Norges Folk, og modtager det förste Velkomstönske saa hjerteligt og varmt, som det gives Eder; Alle näre vi det dybt, Alle ville vi have det höit og levende udtalt: Gud signe Mödet! Derefter begaf man sig med musikkären i spetsen i procession upp för Kirkegaden och Östregaden ut till det nya universitetet, der man upplöste sig wunder ett: ,vi träftas i morgon afton i studentlunden. Den menniskemassa, som öfverallt strömmat tillsammans i de gator, som gästerna skulle passera, var utomordentlig, så atl föget pi fera ställen mäste stanna. Jublet ville aldrig taga slut; frän fönstren, som öfverallt voro uppfyllda med fruntimmer, regnade blommor ned öfver gästerna; alla bortkastade sin norska tillbakadragenhet och gäåfvo sina känslor fritt lopp. Blott en dansk student, hr Hostrup, hade medföljt Upsalienserne. Universitetets sekreterare lät bland gästerna utdela universitetets matrikel och en beskrifning öfver universitetsbyggnaderna. Det första af dessa arbeten innehäller fullständig förteckning på akademiska med: borgare, professorer, lektorer, adjunktstipendiater, vetenskapliga inrättningar och samlingar m. m. et sednare är en beskrifning på 75 pag. öfver nya universitetet med titelvignett och 11-plancher. Om festen i Studenterlunden den 25 meddela vi efter Christianiaposten följande : I lunden var ett stort tält utspändt, som kunde rymma ala deltagarne och som var prydt med wunionsvapnet, omgifvet af svenska och norska flaggor samt smyckadt med sköldar för de nordiska wuniversiteterna. Rundtomkring i lunden voro anbragta smätält, under hvilka man spisade, äfvensom små gossar i kostym från Fredmans epistlar antydde, att man hos dem erhöll drickbara saker. Lunden var upplyst af oarhlags och facklor. Den vackraste dekorationen var