Aftonbladet – 30 juni 1852, sida 3

För vår försoning! yttrade Landais, i det han förde bägaren till sina läppar. Ivon begagnade detta ögonblick för att på golfvet tömma innehållet af sin tennbägare, Ihvarefter han -hastigt uppreste sig och låtsade Idricka, Skattmästaren passade i sin tur på Idetta ögonblick för att bortkasta det vin han Jåt sig islagit. Ett oförfalskadt kryddvin, utan skryt sagdt!s yttrade krögaren, i det han smackade med tungan mot gomen. pBättre finns inte i hertigens källare;, svarade Landais. Ännu ett glas då?, — Gerna.n Bägarne fylldes pånytt och tömdes lika som första gången. Får detta fortfara, skall jag snart hafva honom der jag vill,, sade Ivon för sig sjelt. Vinet gör honom pratsamp, tänkte Pierre. Begge två gåfvo de hvarandra glädtiga handslag och lutade sig på armbågarna mot hvarandra under den innerligaste förtrolighet. Nåväl, kamrat, sade Landais, hur hafva affärerna gått, sedan jag sist såg dig?a Krögaren suckade. Klent, mycket klent, kära bror! Vi lefva i en tid, då det är lika svårt att uppehålla sitt arma lif, som att komma i paradiset. — Du har likväl adelsmännen till kunder, och munkarne gå säkert lika gerna hit som ikyrkan.s — Jag nekar inte dertill, men de nya förordningarna äro ett förderf för alla värdshusvärdar. Om jag fortsätter med rörelsen, så sker det, på min heder, af ren uppoffring. Skattmästaren log. Din källare har emellertid ett undransvärdt godt läge,, yttrade han; ppå ena sidan trenne kloster, som aflagt måttlighetslöfte, och på den andra strömmen . , . — Icke dessmindre kunde den behöfva någon serskild förmånsrätt, Pierrels — Derom få vi tala en annan gång, kamrat! .. Men hvar är din bögare?sÄn din då?, (Forts.