Aftonbladet – 30 juni 1852, sida 3

också har jag icke byst något agg till dig och kommer nu att bevisa det.v ;Hur menar dn?s. frågade Ivon. pVi hafva ju i dag vår gamle skyddspatrons, den helige. Petri högtidsdag. Jag har trott, att ett sådant tillfälle vöre passande för en försoning mellan ett. par garala kamrater och har derföre kommit, liksom i den fordna goda tiden, för att sjisa qvällsvard med dig. Qvällsvard hb upprepade krögaren, som plötsligt erinrade sig att han väntade adelsmännen. Kanske faller detta dig olägligt? frågade Landais med en forskande blick; du väntar måhända någon ? å För ingen delx, försäkrade Ivon. -Låtom oss då spisa tillsammans. Må göra; du är ensam? ;Som du ser.? Ivon hann under tiden göra der reflektionep, att de sammmnusvurnes ankomst, långt från att medföra någon fara, snarare borde anses som en himmelens tillskyndelse. Skattmästaren skulle i sjeltva verket befinna sig värnlös i deras makt och slumpen tjente dem sålunda bättre, än de skickligaste beräkningar kunnat göra. Han återvann f Jjaktligen med ns sitt sorglösa lynne, samt skyndade att ramsätta ett bord och tillrusta allt för måltiden. Framför allt inga viner från Coulanges, yttrade Landais, hvars afsigt var att berusa in värd, för att få honom talför. Se här en liten rödfisk från Gascogne, som åter dricka sig lika lätt som källvattens, svaade Ivon, som å sin sida önskade se skattnästaren beskänkt före adelsmännens an:omst. — Jag är törstig som en tempelhere, kamrat., sOch jag är färdig att svara dig, glas för glas. Båda satte sig till bords och fyllde sina ägare.