Aftonbladet – 29 juni 1852, sida 3

— För nedanstående reklamation anse v oss ej böra vägra plats, men få tillika erinra att de uppgifter hvaremot den är riktad hufvudsakligen blifvit först gjorda i Dagbladet, hvaraf vi föranledts att fästa det afseende å dem, att de fått plats i vårt blad. Vi sakna i dagens nummer utrymme för den förklaring, som vi på grund af denna reklamation finna nödigt att afgifva. Till Redaktionen af Aftonbladet. I tidningen Aftonbladet för den 21 dennes läser man i referaterna från polisen underrättelsen om f. d. kamereraren A. W. Howings död, förorsakad genom hängning, till hvilket referat äfven gjorts det tillägg att orsaken till detta förtviflade beslut antages hafva varit bekymmersam ekonomisk ställning,, samt att den aflidne för 8 å 10 är sedan, genom arf efter en syster, kommit i besittning af en summa penningar, mer än tillräcklig för hans behof,, men att han dä varit oförsigtig nog att öfverlemna dessa medel! till en här i staden boende nära anförvandt, mot en betingad lifränta, hvilken till en början mäste genom rättegäng uttagas, och de sednare ären alldeles uteblef, till följe af hr Howings motvilja för ytterligare rättegängs anställande. Slutligen anser Aftonbladets referent det särskildt böra nämnas, att en af den aflidnes söner, agronomen Isak Howing, mänatligen lemnade bidrag till sin olycklige faders underhåll. Tidningen Stockholms Dagblad innehöll redan om morgonen ofvanskrefne dag förunderligt nog en i samma ordalag framställd berättelse om denna olycka, oaktadt förhör härom inför hr polismästaren först under loppet af samma dag hölls och nägra orsaker till den förtviflade handlingen säledes dä ännu icke kunnat offentligen angifvas. För hvar och en, i hvars bröst klappar ett menskigt hjerta, bör det efter läsningen af en dylik framställning af en i sig sjelf tillräckligt sorglig tilldra-: else ej blott icke förefalla underligt utan äfven be-: fraktas säsom en den heligaste pligt, att en son till! den aflidne inför en rättvist dömande allmänhet sö ker att aftvå den skamliga fläck, hvaraf han genom! ett sädant sätt att framställa förhållandet blifvit smut-! sad, och att en hederlig medborgare vill bevara sin! ira obefläckad. Jag bar fätt den i arf af min fader! och jag vill behälla och om sä behöfs äfven försvara! letta arf, och det är på denna grund jag, såsom en j af den aflidnes 3:ne söner, hos redaktionen anhäller: om ett rum för nedanstående — jag har tyvärr! blifvit tvingad att kalla det försvar. Med är 1839, då min sal. fader för sjuklighet mä-: ste lemna sin dittills innehafvande plats hos brukspatronerne Seyboldt, börjar först den tid under loppet vf hvilken vi bröder så väl af hjertats, som den sonliga tacksamhetens bud uppmanades att understödja vär äldrige fader. Han förflyttades dä till kongl. serafimer lasarettet, der han under professorerne Huss och Malmstens värd vistades nära ett är och på min bekostnad underhölls. I hopp att på landet kunna återfå sin förlorade helsa flyttade ban till en af mina bröder, d. v. landtbrukaren Isak Howing, hos hvilken han inackorderades på sina trenne söners gemensamma bekostnad. Efter att här hafva vistats omkring ett är önskade han ätervända till. Stockholm, der hans lefnadsunderhäll af mig ensam bekostades ända till 1844, dä han erhöll ett arf efter en syster, hvarigenom han sattes i tillfälle att kunna lefva på egna tillgångar. Till denna tid hade jag emellertid, säväl inberäknadt hvad jag utgifvit för bans ärliga underhäll som en af mig är 1833 för honom till fabrikör Hornberg utbetald skuld, för hans räkning betalt. — summor till ett belopp af 1500 åa 2000 rdr rgs, för. hvilka kostnader nägon ersättning af hans sedermera erhällna tillgångar af mig hvarken fordrats eller erhällits. Sedan det ofvannämnda arfvet kommit min sal. fader tillhanda, delade han dessa arfsmedel lika mellan sina tre söner, mot en öfverenskommen lifstidsränta af 100 rdr rgs i månaden. Härvid gjorde emellertid säväl min sal. faders egen bestämda ön skan, som enskilda aftärsförhållanden mellan mig och mina bröder, att mitt namn var det enda synliga i denna transaktion, och att jag säledes var den ende ansvarige för lifstidsräntans riktiga utbetalning. Denne verkställdes också till fullo enligt det uppgjorda kontraktet ända till d. 1 Okt. 1848, hvilket kan synas af nedanstående qvitto: pe Afskrift : Litt. A. Undertecknad har under denna dag bekommit full liqvid för den lifräntefordran, hvaruti br O. Hoving ill mig häftat, belöpande sig ofvannämnde liqvid till