Aftonbladet – 29 juni 1852, sida 3

svärat sig deröfver att förbundsrådet tillåtit sig att kommunicera med utländska regeringar och vidtaga mått och steg utan attinkalla förbundsförsamlingen. — Deri ligger en icke ringare anmodan än att förbundsrådet skulle låta en kammardebatt föregå besvarandet af hvarje diplomatisk not. Här ir motivet till ett sådant uppträdande alls ingen gåta; det ligger endast och allenast i en småaktig afundsjuka hos det franska Schweiz emot det tyska, på hvilket sednare, i förbigående sagdt, också alla bördor hvila, som tillkomma den mera öfvervägande delen. Dessa upptåg kunde hafva mindre att betyda, om de skett under andra omständigheter. I Freiburg är för ögonblicket lugnt, säger en korrespondent, d. v. s. på några veckor, till dess att dervarande oppositions jättepetition afgått till förbundsförsamlingen. Maniär redan sysselsatt att samla en mängd underskrifter. EGYPTEN. Från Alexandria skrifves den 4 Juni: Fuad Effendis mission är nu utförd och han har redan blifvit återkallad till Konstantinopel. Han skulle den 5 Juni afresa från Cairo. Fuad Effendi har icke fattat sin ställning; han har icke insett att han borde hafva stått öfver partierna. Portens kommissarie har förglömt sig sjelf ända derhän, att han lånat sin hand till understödjande af prinsarnas låga intriger mot vicekonungen, — intriger, hvilka nära nog kunna kallas upproriska stämplingar. Han har verkligen gått så långt att man kan tycka sig finna en underpant för ordningens och lugnets återställande deri att han omsider tlemnar Egypten. ij Den enda ännu afgjorda fråga angår Mehemed Alis barns arfsfordringar. Qvarlåtenskapens belopp är ännu icke konstateradt. Arfvingarne, nemligen Mehemed Alis efterlefvande trenne söner och två döttrar, begärde i början af Abbas Pascha icke mindre än 125 millioner silfvergyllen eller ungefär Egyptens halfva värde. I dessa löjligt öfverdrifna fordringar understöddes de af Porter. som derigenom hoppades att undergräfva vicekonunsens makt. Emedlertid insågo arfvingarne sjelfva, att de gått alltför långt och nedsatte fordringarne till 4 mill. Thaler, hvilken summa de likväl under sista tiden i följd at Fuad Effendis ingifvelser uppskrufvade till 6. och en half mill. Men vicekonungen Abbas Pascha bjuder dem endast 2 och en half mill. th. då de icke kunna ådagalägga någon rätt till mera. Man ser således att parterna ännu äro långt ifrån en öfverenskommelse. Emedlertid är det möjligt att de förlikas om ett fredligt och billigt afgörande af saken, sedan konsulerna åter uppträdt såsom medlare. En af dessa arfvingar, nemligen Said Pascha, som efter Abbas Pascha är Mehemed Alis äldste, närmast arfsberättigade son, är för öfrigt till den grad komprometterad genom den nu upptäckta sammansvärjningen, att rereringen formodligen konfiskerar hans förmögenhet med ingrepp af arfsfordringen. Said Pascha ville våga ett försök att afsätta sin brorsson, (vicekonungen Abbas Pascha) genom öfverrumpling och göra sig sjelf till herskare öfver Egypten. Han värfvade Beduiner och bönder, beväpnade dem och lät på sina gods inöfva dem till soldattjenst. En flock af dessa, ungefär 60 man, blefvo fängslade af vicekonungens trupper just som de exercerade inpå slottsgården på godset Schernub. Man fann der dessutom 8 kanoner och betydligt ammunitionsförråd. Allvarsam undersökning har blifvit påbegyndt och skall hållas EE konsulernas uppsigt. ; Said Pascha sjelf, hufvudmannen för sammangaddningen, har redan med förra ångbåten flytt till Frankrike för att undgå straff för förräderi. Huruvida andra, af prinsarne eller de i Egypten bosatta europeer äro invecklade i denna affär, skall framtiden upplysav. Ur a a re .