Aftonbladet – 26 juni 1852, sida 3

gammal; under medelböjd, väl proportionerad, med reguliära grekiska drag; utsökt fina händer och fötter; mörka, smältande ögon, och en rikedom af glänsande svart hår, som fladdrade öfver hennes skuldror ned under en bredskyggig Panama-hatt, dekorerad med blå band. Hennes drägt bestod af en rock af ljust randigt muslin, med en lätt kofta, öppen vid halsen och räckande till hälften ned då hennes bara ben af den ädlaste form. Hennes hy var icke mycket mörkare än en italienares i allmänhet. Hon satt på stranden med korsslagna, ben och rökte en cigarett, då sällskapet landade, men uppsteg med en prinsessas värdighet för att mottaga dem; hon beklagade förlusten af deras tillhörigheter och förde dem till sin boning, sedan hon skickat efter sin man, som var på arbete en half mil derifrån. ; Just som de gingo fram till farmen — ty hennes man var åkerbrukare — -kom en liten naken treårig gosse utspringande för att möta sn moder, kysste henne och fick på sin begäran röka några drag af modrens cigarett. Mr Young, som var angelägen att icke förlora någon tid för framförandet af sina depecher, hyrde en liten kanot. och begaf sig, trots äfventyret att resa om natten, uppför tloden tör att söka en kanot, tillräckligt stor att föra sällskapet till Chagres. Han lyckade: deri, och dagen derpå anlände de till deöna atlantiska plägornas stad., der de hvita invånarne kunde indelas i tre klasser: nyss anlände, döende och döde. Om morgonen mår man alldeles bra; om middagen känner man sig litet illamående; vid midnatten är man begrafven. Detta är bokstaflig sanning. Efter att hafva varit nära att falla ett offer för indianernas hämd, som just då voro rättvist uppbragta öfver anglo-amerikanernas barbariska öfverfall, funno de ändtligen säkerhet på Medways däck, och med tillbjelp af tvålvatten, rakknifvar och anständ:ga kläder, återtogo de utseendet af civiliserade menniskor. Vid Chagres voro jernverksarbetena inställds för den regniga årstiden, och pålarne, som voro neddrifna till underlag för en del af vägsträckningen öfver några mils sumpig mark, tycktes redan hafva tagit röta.