Aftonbladet – 25 juni 1852, sida 2

och fysik, uti hvilka sistnämnde vetenskaper betyg i studentexamen äfven borde kunna erhällas. Uti den på sista dagen af mötet bildade historiska sektionen förekom frågan huru undervisningen uti hi-1 störien bör behandlas, på det attlärjungen må er-l hålla äskädliga bilder af händelserna och deras sammanhang o. s. v. Äfven härutinnan var man af den tanke, att. man borde utgå från det konkreta, från märkvärdiga handlande personer i hvarje tid: samt historiska händelser, vid hvilka lärjungens fantasi gerna dröjer, och framförallt undvika att genom torra namnoch sifterregister väcka afsmak för historien. I fräga om tjenliga läroböcker i ämnet börde man visserligen, för att erhålla en synpunkt, hvarifrån händelserha bedömas, önska en lårobok (så fullständig som möjligt), men ä andra sidan ansåg man det. vara I. af största vigt för att drifva läraren till nya stödier:. oeh derigenom äfven lärjungen, att muntligen utvecklal: ämnet utöfver hvad boken gifver vid handen..— Vidl frägan om huruvida lärjungen endast behöfver studera den färdiggjorda bilden på kartan, eller derjemtel. sjelf upprita dess konturer 0. s. v., ansäg man den sednäre metoden, ehuru ännu outvecklad, böra användas, men. att utgångspunkten ej borde vara den : politiska, utan den fysikaliska, hvarigenom ett naturenligt sammanhang emellan naturvetenskaperna ä ena j sidan. och statistiken ä den andra ävägabragtes. Attli; utgå från allmänna konturteckningar af de särskildal länderna och jordklotet, anmärktes dock af en, stred möt den princip, som i fråga om det historiska studiet blifvit ansedd mest ändamålsenlig, nemligen att utgå ifrän det enskilda till det allmänna, hvilken princip här törnekades, då man begynte med det allmänna, hvåraf befarades att lärjungen Tika väl skulle tröttås som af historiska namn och ärtalstabeller.; Derjemte framkastades den tanken, att geografiens studium möjligen kunde blifva både lättare och mera fruktbringande, om. det äfvensom kartrithingen förenades med historiens studium, sä att:när lärjungen studerade ett folks historia, han ej allenast följde detta folks historiska utveckling, utan äfven de Iokåler, der denna försiggätt samt sjelf ritade kartor öf ver dem. Man medhann emedlertid ej att närmare utveckla denna tanke. 30 Ohristiania-färden. Ombord på Berzelius den 19 Juni 1852. En otalig menniskomassa höljde Stockholms hamnar, fartyg och dess närmaste omgifningars stränder, då Berzelius med sakta fart genomfor det herrliga inloppet till vär sköna hufvudstad. Anblicken af alla dessa. menniskor, ähörandet af deras jublande afskedshelsningar och känslan af det vårma deltagande, hvåraf mängas hjertan klappade, kunde ej undgä att göra ett, om ock ögonblickligt, dock djupt och allvarligt intryck på de 300 unga argonauterna, som under sång och hurrarop och med de hvita mössorna vinkande i luften helsadetill alla ett bjertligt: farväl. Jag säg mer än ett öga I hast täradt af detta intryck, och känslan deraf var sä starkt; att sedan mån belsat alla fartyg, alla grupper på stränderng, de medföljande ängbätarne, ja de enstaka roddarbätarne, pä hvilka folk begifvit sig af ätt äse värt aftäg, så vinkade man än med mössorha sitt fårväl, halft på skämt och halft på allvar; ät en;och annan. fiskarbät, som möttes. Öch alla tycktes de Känna oss; ty de hurrade emot oss; en gammal, korpulent gumma steg så lifligt upp frän sin plats i aktern på en liten bät och viftade med sin näsduk, så attjag fruktade Honskulle falla öfver bord i sin förtjusning. Lägrade på däcksalongens tak, i förstäfven på hjulhusen och t..o. m. på ränockarne, sägo vi sälunda Djurgärdens sköna ekparker och deras pittoreska motsatser, de södra bergen, försvunna ur vär äsyn och voro snart ute.i början till skärgården; der spridda, täcka-löfholmar skjuta fram säsom ljäspunkter mel-! lan de alltmer sammansmältände, mörka barrträds-j stränderna. Ännu följde oss desmå ängbätarne SRan och Zgirs öfverfyllda af passagerare, med Hvilkal helsningar vexlades flera gänger ända till de straxt bortom Waxholmen försvunno ur vär åsyf. . På Waxholmsstads brygga voro mänga mMenniskor såmlade, som helsade och ropade sitt farväl. Miadt! deremot, nedanför fåstningen, gingo. dystra gestalter i gråa kappor — de gäfvo intet tecken till nägon sinnesrörelse, knäppt nog till nyfikenhet. Man ville ej se ditåt; man vägade knappast lätsa om att man säg de der hemska figurerna. — Säkert. kände: dock mängen med mig sitt hjerta för ett ögonblick sammandragas, sin glädje isas, vid äsynen af denna skugga, dessa arma, brottets och fängelsets barn, för hvilka fosterland, samtid och framtid, frihet och sjelfständighet, m, e. o. alla de högre begrepp, vid hvilkas blotta namn våra hjertan klappa, äro främmande. De olyckliga! men dubbelt olyckliga, om de kände dem. SK Straxt utanför Waxholmen hördes kallelsebud till sällskapet, att sammanträda till allmän folkförsamling på värt forum, fördäcket. Rostra; kommandopallen, bestegs af vår liflige, klartblickande anförare, magister Yngve Sahlin, som föreslog. sällskapet en plan till organisåtion,. som under allmän glädtighet, med acklamation antogs. Sällskapet bestod af 289--personer, hvilka fördelades, med nationgindelvingen till grund, ati 4 större afdelningar å 72 personer, hvilka afielningår sedermera delades i 3 rotar hvardera. Hvarje rote utnämner sin ordningsman, hvilken i samräd med direktionen (bestå at fem personer) anordnar om sin afdelnings liggplatser, mältid ock öfriga beqvämligheter. I det förra hänseendet beslöts att liggplatserna skulle gå i tur, så att hvar och ; en finge i sin ordning njuta af ett beqvämligåre eller Nda-af ett obeqvämare näattlåger. Så fingo de första 72 (ordningen bestämd efter lottning) första natten de.fasta och angenäma Hyttplatserna, and a natten golfplatser och hängmattor i-salongerna, tredje natten hängmattor i lastrum o. sg. v.. Skulle nägon.plats saknas eller ge eljest föredraga att ligga under öppen. himmel framför instufningen under däck, finge man se sig om efter plats på akter-: eller mellandäcket, bänkar och hängmattor. — För de sjuka skulle dock, efter anmälan, beqvämare platser beredas, utan hänsyn till tur. — I afseende ä spisningen indelades sällskapet i 6 matlag, d. v. s. så att alltid tvenne rotar spisade på engång. För frukost, middag och qväll bestämdes vissa tiderymder, så att hvarje matlag fick 20 minuter på sig till frukost och afton och en-Halftimma till middag. I hvilken tur hvarje rote skulle få äta bestämdes genom lottning, — Sedan dessa angelägna sfolkbesluts blifvit fattade under sdån och vapenbrak, ätskiljde anföraren, till följd af den annalkande matstunden, församlingen, och säll skapet skred: till-utförande af den beslutade rotefördelningen, äfvensom val af ordningsmän. Alt var nu i närmaste väl beställdt. Efter verkställd lottning och derefter bestämd tur intog hvarje grupp sin aftönmältid och beredde sitt nattläger. Ett letade efter kappsäckar begynte, som ofta ledde till komiska scener, ty det är gifvet, att till trots af all välvilja och outtröttlig omtanka å kaptenens och besättningens sida; 43 500 instufvade kappoch nattsäckar; öfverplagg m. mm. ej låta så lätt reda sig. Sysslandet härmed var alltså allmänt; med undantag af en och annan mera lugn själ, som i älltranquilite rökte sin cigarr på salopgstaket och betraktade den vid hans fötter krälande och arbetande myrstacken. Emellertid sjönko nattens skuggor allt tätare öfver vattnet. En mängd af sällskapets ledamöter Hade kräpit ned i skeppets innandömen och lägrade sig der på bästa sätt, under muntert Prat och glam. En häpgmatta brast under den tjocka H. Lyckligtvis läg ingen kåmrat under ännu. Maka ät dig! — Langa hit vätten!s — Öppna ett fönster!s — Ett kungarike för ett glas vatten! —,TystIs — Lät mig sofva i fred!, Vid midnattstid inträdde en temlig stillhet både öfver och under däck, Men hvilan