Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 3

bh ju ti pr el BLANDADE ÄMNEN, b nä rn Midsommarsaftonen. m) Har du nägonsin vägat, vid midsommarns fest, b Att träda helt nära till den kungliga gäst? vp) Har du någonsin vandrat hans öga förbi, s Då säg du väl den dalrande tären deri, Ty här är han ej hemma, icke här i vår Nord — Här sitter icke kungen vid eget bord. Här kan han icke skänka i guld sitt bästa vin,, Här står ej fast hans tron med purpur och hermlin. Och. dock; hur gerna går han ej hit, när timman slår, Hit från sitt fjerran söder, från sin eviga vär! Hur leende, hur fager tömmer han ur sitt horn På gröna ängars vall och på böljande korn! Han andas så lätt på vär höga klippeborg, Han älskar så djupt vära stilla dalars sorg — Han vill så gerna dväljas, så gerna fästa bo För evigt under kullen, der de ljusa björkar gro. Men han känner sin lott, han vet hvad skalden qvad: Här gifves ej för honom någon varaktig stad; — J Och derför skuggar vemod hans klaraste stund, Och derför blänker tären djupt från hans ögas grund. Och derför vill han ej släppa den nordiska natur Ej dag eller natt den varma famnen ur! Och derför hviskar skogen hans sorg vid middagstid, Och derför stirrar aftonen så vemodsfull och blid. När regnet sakta raslar på skälfvande blad, Då suckar han sitt afsked från det kyliga bad — När svalan tveksam sväfvar med lätta vingars flygt , Då bär dess qvalda hjerta hans längtan innelyckt. Men sommarns vemod. är dock dan sällaste tröst, — Den faller som en dagg på det glödande bröst —— Den svalkar din tinning som aftonvind från sjö — Den lärer dig af glädje och at kärlek att dö ). ) Efter Munch. — Geografen Ritter har rest till England, der han dröjer några månader, företrädesvis i afsigt att för sitt nästa band af geografien begagna de der befintliga rika och omfattande materialierna till Syriens och mindre Asiens beskrifning. — ÖOzrrtentarna. I dessa dagar har professorn i österländska litteraturen vid Berlins universitet, Petermann, afrest till Dresden för att derifrän begifva sig till Syrien i sällskap med konsuln i Damascus, Wettstein. Då P. med synnerlig förkärlek gjort Armeniernas språk och historia till föremäl för sina forskningar, så torde den andel, de syriska och eiliciska Armenierne haft i korstägen, erhälla nya upplysningar genom denna resa, som af regeringen är understödd med 1000 thaler, Den aflidne preussiske konsuln Schultz i Jerusalem hade sedan flera är med rikligt understöd af regeringen, säväl i Orienten som i tyska och italienska arkiver, samlat materialier öfver Tyskarnes och särskildt Tyska Ordens deltagande i korstägen och deröfver efterlemnat mänga hand skrifter. Den nyss utnämnde konsuln i Jerusalem, Rosen, har erhällit uppdrag att fullborda dessa forsk; ningar, som äro af stort värde, synnerligast genom del: af. Schultz under fista vistelsen i Europa, särdeles il! Wien, fanna uppgifter öfver Tyska Ordens besittnin-! gar, särskildt i Galileen. — FRIHERRINNAN VON Beck. Denna olygkliga ungerska :författsrinna, som blef så barbariskt behandlad af engelska advokater och engelska polisen, att hon i följd deraf dog med krossadt bjerta, har nyligen kommit till tals i engelska öfverhuset, och allmän var oviljan som vid detta tillfälle gaf sig tillkänna öfver advokaten Toulmin Smiths, hr Georg Dawsons i Birmingbam och den bekante ungraren Pulozkys förfarande. Lord Aberdeen sade, bland annat; saken vore alldeles ovärdig ett civiliseradt land och hade utseende att ha tilldragit sig på Madagascar och ej i England. Ännu äro icke de papper utlemnade, som vid friherrinnans arrestering togos i beslag ; och likväl är det dessa papper, som skola lemna bästa utslaget i saken. Friherrinnans följeslagare, Constant. Derra, har nu anställt en civilanklagelse mot hennes: förföljare. — Föreståndarne för S:t Paulskyrkan i London hafva nyligen beslutit, att läta uppställa äminnelsetaflor öfver tvenne välbekanta skalder, hvilkas jordiska qvarlefvor hyila I dess omgifningar, nemligen it Butler, författaren af Hudibrasb och åt doktor Wolcott, den under namnet Peter Pindar bekante Ppoeten. Vid detta tillfälle är det derföre kanske lägligt att berätta nägot om denna i historiskt hänseende så märkvärdiga. kyrka; Planen till Paulskyrkan i Covent-Garden uppgjordes at den berömda årkitekten nigo Jones, Harry Walpole berättar derom följande anekdot; Grefven af Bedford lät kalla Inigo Jones sl ill sig och sade honom, att han önskade ett kapell b församlingen i Covent-Garden, men icke ville vafva nägra stora kostnader. Den skulle, tillade 8 an, icke vara mycket bättre än en lada.s — sNåäl!s svarade arkitekten, spi skulle få den vackraste iv ada i fngland.s — Då kyrkan rblitvit-färdig,tinvig4 les den af biskopen af London. I synnerhet beunfc Irade man portiken för dess enkla och rena stil. Selan den-en gäng blifvit vanställd af en annan bygg: nästares oskickliga hand; skänkte grefven af Burington är. 1725 treeller 400-pund till dess äterstalande, År 1795 blet kyrkans inre förstördt at eld; let sköna gamia taket, de målade glasfönsterna och lägra goda taflor gingo förlorade; endast portiken och nurarpe blefvo gvar; I nyare tider har kyrkan äter 2 lifvit helt och hället reparerad, och bland. andra förrs ättringar bar man ock anbragt ett vackert upplyst r öfver portiken. H name bena UN DD UNO: få et mm i rr KR HA AAV— . tR VÅR a NN I