Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 3

vilegier för våra borgare, utan att, såvidt jag vet, hafva vunnit något derpå.n Förlåt, Monseigneur, om man vill bygga något här i verlden, måste tålamodet begagnas som murbruk; men allt går framåt!.... Frans höjde på axlarna med sett utseende af klentrogenhet. Ack! tvifla icke, monseigneur,, fortfor Landais, putan skåda hellre omkring er! Annu är det icke längesedan pest, hungersnöd och stråtröfverier tillfogade hertigdömet stor skada, och likväl är redan pesten fjettrad inom sjukhusen, sädesskylar betäcka fälten och stråtröfrarne äro hängda eller omvända, Detta ir icke allt: skolorna mångdubblas till antalet, likt de fiskar dem Kristus utdelade bland olket; Snart skall här icke finnas någon omänksam moders son, som icke kan läsa, och — tack vare den underbara konst, som från Tyskland hunnit till oss! — skall snart enivar, i stället för en sparsam tillgång till det enda exemplar af den Heliga Skrift, som finnes fastkedjadt vid altaret, kunna ega denna dyrbara bok i sitt hem oah vid dess sida Breagnes författningar. På sådant sätt skall ramdeles ingen af okunnighet kunna synda not Gud eller lagen. ; Skattmästaren talade med lifvad stämma, nen hertigen lyssnade icke längre dertill; han rade äter närmat sig bordet och undersökte sorgfälligt nägra nya drägter, som funnos afnålade i hans bilderbok, Landais, uteslutande upptagen af sin id, emnade ingen uppmärksamhet deråt, utan ramgick till ett fönster, som han öppnade, och fortfor med stigande värme: Se, monseigneur, dessa murar kring; er soda stad Nantes rasade efterhand ned i löpsrafvarna; edra borgare hafva på egen bekostnad åter uppfört dem; helt nyligen hafva le försett dem med kanoner och kulor, och jelfve lemna de, en gång i veckan sina