Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 3

— Genom bref från herrar de Ville-Blanche, de Maupertuis, och sjelfva prinsen af Oranien, hvilka alla förbinda sig att utesluta monseigneurs båda söner från arfsföljden till hertigdömet.. — Omöjligt utropade Frans, — oSe gjelfl svarade Landais. Han framräckte härvid åtskilliga bref som blifvit uppsnappade eller köpta at de spioner han underhöll i Frankrike. Frans. behöfde blott genomögna dem för att öfvertyga sig om sanningen af det som skattmästaren nyss uppifvit. 2 : Hans. första. rörelse antydde öfverraskning och vrede, men den efterträddes snart af en ljup nedslagenhet, För att med. någon utvigt till framgång kunna motstå fransmännens angrepp, insäg han nödvändigheten af en förening mellan adeln och allmogen i: Bretagne; men, oberäknadt tidens korthet, omintetgiordes denna utväg genom sammansvärjniugen bland adeln, hvilken sednare ensamt förmådde värna landet. Sviken af sina undersåter, hoad med angrepp af yttre fiender, blottad på penningar och vapen, ansåg sig hertigen såutida utan räddning förlorad. Med den snabba uppfattning, som förskräcselsen ingifver, insåg han hela vidden af sin ara och kände sig vid tanken derpå liksom illintetgjord. Landais syntes omsider fatta medlidande med hans modlöshet. pAllt kan ännu hjelpas, monscigneur,, ytrade hans, Hertigen upplyfte hufvudet, likt ett barn som år förlåtelse för ett fel, Genom hvilka medel? frågade han villrålig. — sGenom mod och förslagenhet., Hertigens min som för, ett ögonblick upp: sJarnat fördystrades pånytt; han ryckte på xlarna. ;Du vet jus, sade han, satt vi med möda sunna hopsamla femtusen bågskyttar., — nVi