Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 2

— Hos Aftonbladets redaktion anhåller undertecknad ödmj. om införandet af följande applysning : Af den i Aftonbladet förekommande notisen att sjuksymnastiken vid Gymnastiska Centralinstitutet enligt en af mig införd annons med den 15 dennes inställts, tager sig Dagbladet anledning till hvarjehanda klander mot lärarepersonalen vid denna inrättning. Dagbladet skrifver nemligen : vHr Hjalmar Ling annonserar att den Ling-Branntingska sjukgymnastiken vid härvarande gymnastiska centralinstitut med den 15 dennes blifvit inställd, sedan den derstädes utan afbrott fortgätt i 39 är. Hr Ling hade ätagit sig att, enligt prof. Brantingsinstruktioner, intill nämnde dag tillhandagå vid institutet. Anledningen till annonsen uppgifves at A. B. vara den, att åtskilliga personer frän utlandet och landsorten, okunnige om hr Brantings bortresa, infunnit sig vid institutet, för att begagna sjukgympnastiken, men mäst ätervända med oförrättadt ärende. Detta läter i sanning nägot mystiskt. Är det då möjligt att hr Branting under sin långa tjenstetid och.med de stora emolumenter han ätnjutit såsom öfverlärare, icke bildat nägon, som kan, utan säraskild instruktion,, vara hans substitut, i händelse af bortresa, sjukdom eller nägot dvlikt? Vi hafva verkligen hört detta förut omtalas, men icke satt tro till det absurda törhällande, att de flera underlärare, som biträda vid sjukgymnastiken endast skulle svara ett slags handtlangare, som efter recept verkställa de af hr Branting töreskrifna rörelser, men alldeles icke erhälla nägon undervisning i gymnastiken säsom vetenskap, och säledes ej heller sjelfva kunna gifva nägon föreskrift hvilka rörelser, som skola för det eller det ändämälet begagnas, På detta sätt har hr Branting verkligen gjort sjukgymnastiken till ett monopolium för sig, som visserligen kan vara ganska inbriogande, men som gör innehafvaren i detta fall föga förtjent af fäderneslandet och vetenskapen., Efter min aflidne faders antagne grundsats, att icke besvara Dagbladsangrepp, som han likväl i så rikt mått uppbar, skulle jag ej besvärat allmänheten med genmäle ä Dagbladets framställning, så vidt som den kunde röra mig sjelf, men då den äfven söker nedsätta hela gymnastiska centralinstitutets lärarepersonal, alltifrån den bortavarande chefen till och med de flere underlärare, som biträda vid sjukgymnastikens, hvilka Dagbladet kallar Handilangaren, mäste jag, på grund af min — icke i Dagbladet införda — annons, upplysa, att af dessa flere, på professor Brantings förord, nu äro anställde utomlands, säsom lärare i gymnastiken säsom vetenskap för att tala med polisbladet. Härvid vill jag tillika erina derom, att Pehr Henrik Ling sielf skrifver på sin dödsbädd: de få lärare, som kunna fortsätta min sanna gymnastiska id6, äro blott två (Branting och Georgii) at de nära hundrade, som jag sökt bilda till gymnastern. Skälet hvarföre de dugligare nu mera ej vilja qvarblifva vid institutet, kan läsas i samma spalt atsamma Aftonbladsnummer, hvarur Dagbladet härledt sin slutledning. Deri läses nemligen äfven hurusom för endast 2:ne veckor sedan, en lärare vid institutet, hr Santesson, som på srund af prejudiea derifrån tagi afsked, erhällit anbud frän föreständaren för ett i I Berlin nybildadt institut för svensk gymnastik. Denns föreståndare är, såsom alla öfriga sina likar, sjelf elev lat Branting. Huruvida likväl allsinga i sjukgymma stik efter stiftarens anda och mening kunniga perso ner utom professor Branting finnas i värt land, vil jag, enär i detta afseende opinionen här strider med den utomlands rådande, lemna ovidrördt) och endas för den nu tillförordnade lärarepersonalen, bestående af 4 personer, bemärka att 3:ne deraf ännu ej ägs äldre tillförordnande vid institutet än af är 1850 om hösten, hvarföre ock anspråken på dem böra var: mättliga, och att dessa 3:ne desslikes äro tillsatte emot den af Dagbladet angripne professor Branting förord; och lika fullt gör Dagbladet synnerligast ho nom ansvarig och skyldig till den pästädda oduglig heten bland personalen. Slutligen kan ock upplys ningsvis tilläggas, att en iallmänna rörelseläran skick lig och noggrann exekutör ej förringas derigenom, at hans omräde är blott teknik, likasom en duglig oci samvetsgran pharmaceut finner sin pligt vara, att e