Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 2

försvann som en blixt. Nästan ögonblickligt och med ett småleende böjde han sig. ned, uppsamlade penningarna, som lågo för hans fötter, och framräckande dem åt hertigen yt. trade han; Christus har befallt att gifva kejsaren hvad kejsaren tillhörer; så mycket som detta belopp är åtminstone : räddadt af monseigneurs imkomster.n rans mottog penningarna med en tvungen munterhet och utdelade dem åt pagerne, i det han anbefallte dem att bedja för räddningen af messire Etiennes förnuft. Hans vrede mot skattmästaren hade redan förgått, och han ångrade att hafva uppmuntrat messire Chauvins utfall, hvaraf han visste att en del alltid kom honom sjelf tillgodo. För att med ens afskära fortsättningen, lät han för sig presentera kapten Tregus och gjorde denne några frågor rörande ställningen i Frankrike, hvarifrån han nyss anländt. Ytterligare samtalade han med vicomte de Rohan om dennes skulder, med Clisson om dess processer och med sire de Laval om Qesa Jagthundar, samt afskedade slutligen ata, efter att än en gång hafva förkunnat, att riddarespel den följande veckan skulle anställas. Vv. Knappt befann sig hertigen ensam med skattl mästaren, förrän han genast erfor en känsla laf skyggt bryderi. Så stor var nemligen oefterrättiigheten och slappheten hos denna natur, att hvarje förnyad uppresning mot skräd;Idarens herravälde endast: bidrog att göra detta sednare ännu fullständigare. Under förutsättning att ministern ämnade Iställa honom till ansvar för de förolärapningar han nyss låtit honom lida, tillgrep han karakterssvaga personers vanliga utväg och sökte ;genom ett antaget dåligt lynne undkomma före