Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 2

all säkerhet kan måtta sina hugg. — Låt höra din ansökan, mäster narr! afbröt Frans; ,du har ännu icke meddelat oss den., — Jag ämnade utbedja mig tillstånd attfå drifva handel i vår goda stad Nantes, svarade narren. — Drifva handel? — Ja, monseigneur.s — Och hvad slags handel-förmenar du dig kunna sköta? — Jag tänker slå upp en adelskapsbutik.x , Frang betraktade honom förvånad, För lvilka slags köpare? frågade han. — För messire Landais skyddlingar, hvilka redan äro i besittning af förmögenhet, embeten och inflytande, och numera endast behöfva att blifva adlade., Hertigen erfor en viss förlägenhet, men som han icke ville vöja den, bemödade han sig att småle. ; Således, mäster narr, sade han, har du nu från narr plötsligt förvandlat dig till författare af slägtregister? — Messire har ju från skräddare förvandlat sig till minister,, genmälte Etienne, pekande på Landais. Jag medför dessutom ett prof på min skicklighet. mongeigneur.s — pHvaruti består då detta 7)-—— I er skattmästares stamtafla; jag leder der tillbaka ända till det jordiska paradiset, och jag bevisar att messire , , — Härstammar från Adam?, inföll Frans. — Nej, monseigneur. . . från ormen., Ett allmänt skratt följde härpå; Landai gjorde en åtbörd, som uttryckte ett bitter förakt, Sparen icke er glädtighet, mina herrar, sade han, ;men visen äfven frikostighet emo den som roar er!,,.. En gåfva åt narren! Dermed grep han i sin penningpung, fram drog en hand full silfverplåtar och nantesier och kastade dem till Etienne, Skrattsalfvorna upphörde genast; mnarrel spratt till och bleknade, men denna rörels