Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 2

gifvande lossa ett täg, tillhörande finska skonerten Johannes, förd af skepparen Sjöman. G:s ombud förklarade, att den af G:s styrman vidtagna åtgärd att lossa täget varit af högsta nöden päkallad, emedan i händelse hamnkaptenens ankomst skulle hafva afvaktats, G. kunnat förlora sitt ankare, emedan det finska fartyget låg och skafde mot G:s lina. Någon skida hade det finska fartyget genom linans lossande icke lidit, men Giäihlstorff företedde derefter ett af repslagaremästaren Bergström i närvaro af notarius publicus utfärdadt intyg, af innehåll att G:s lina, som är ny och värd 150 rdr bko, blifvit på en 20 alnars längd alldeles sönderskafven, så att den nu endast är värd 65 rdr bkon, Tullvaktmästarne Holmgren oci Beckman hördes derefter på ed och bekräftade till alla delar G:s uppgifter. G:s styrman hade för vittnena beklagat sig öfver att han befarade att förlora sitt ankare om -ej trossen frän finska fartyget lösgjordes. Flera gånger hade styrmannen på det bevekligaste bedt besättningeri ombord å finska fartyget att sjelfva göra loss, men då densamma icke ens låtsat höra hvad som begärdes, så lossade styrmannen sjelf och ingen fara hade fartyget derigenom lidit, utan endastfallit. undan för G:s ankarlina. En matros hade blifvit skickad till hamnkontoret, men icke anträffat nägon person derstädes, och ansågo vittnena att lössläppandet af linan var af högsta nöden påkalladt, emedan om G. mistat sitt ankare hans fartyg hade kunnat lida högst betydlig skada. Cronholm var ej närvarande då dessa vittnesmål afgåfros och beslöts att utslag skulle om fredag afkunnas, samt hänvistes G. att vid domstol göra sin talan om ersättning för den skada hans tross lidit gällande. — Tunnbindaren Nyström, hvars arbetare uti poliskammaren erhållit tillåtelse att skafta sig annat arbete, emedan Nyström rest bort utan att lemna dem det ringaste understöd till lifsuppehälle, inställde sig i dag uti poliskammaren och inlemnade en skrift deri han förklarade att arbetarne under hans bortovaro icke lidit ringaste nöd, utan erhållit behöflig kost. Då säsom Nyström pästod, Åman vore honom skyldig 116 rdr, Klintberg 100 rdr 12 sk. Ekberg 20 rår och Sandqvist 27 rdr; så yrkade han att de allesammans mätte åläggas äter inträda i arbete hos honom. Sedan -poliskommissarien Rönnström intygat att Nyströms uppgifter icke vore med sanna förhällandet öfverensstämmande och samtlige arbetarne bestredo att vara Nyström nägot skyldige, sä blefvo de nu skiljde ur hans kondition, — Drängen Pettersson hvilken varit häktad och tilltalad för stöld af kopparrör från sin fordne husbondes äldermannen Lorentzs badbassin, men i brist af fullständig bevisning icke kunde ät saken fällas, är nu åter häktad såsom varande öfvertygad om att från en stadstjenare Olsson, med hvilken han sammanbott, hafva tillgripit 14 st. assistanssedlar hvilka han hos pantlänare belänt. P. hade under det Olsson läg och sof uppbrutit en låda äfvensom ett i den stäende skrin och på så sätt åtkommit sedlarne.