Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 2

han? Hvarföre har han icke förr gifvit mig underrättelser om sig? Tala, tala, hvar har du sett Reng? — I Vitr. — Och hvad gaf han dig i uppdrag? I stället för svar framräckte Pierre medaljongen; vid dess åsyn bleknade Antoinette. Han återsänder mig den? sade hon. Omöjligt !a Hon mottog den, öppnade den och upptäckte brefven jemte porträttet. Är det verkligen han som lermnat dig detta? utropade hon, omfattande häftigt Landais med sina båda händer. — Han sjelf, svarade skräddaren. — Utan att säga, utan att skrifva något vidare?, — Han hade icke tid dertill. — Hvad menar du? Skulle han hafva lemnat Bretagne?, — Han har lemnat lifvet.n Antoinette for tillbaka med ett anskri. Du Jjugers, stammade hon. — Se här intyget som bekräftar hans död,, svarade Landais i det han räckte henne ett pergament. Hon grep detsamma med darrande hand och läste de första raderna; men plötsligt famlade hennes armar efter stöd, hon vacklade och föll sanslös tillbaka i sin fåtölj. Skräddaren hade icke väntat sig en så häftig smärta; han förblef ett ögonblick villrådig, men, som han fann rådligast att icke göra något buller, beslöt han sig för att sjelf bistå Antoinette. : Den sednhre återkom innan kort till medvetande; brefvet, som hon ännu höll i handen, erinrade henne om hvad som nyss till. dragit sig; hon betäckte sitt ansigte med sina begge händer och brast i tårar. . Pierre försökte icke att trösta henne; öfvertygad om vanskligheten af ett. dylikt försök, väntade ban under tystnad. Sedan den första smärtan omsider hunnit stillas, bad fru de Villequier om ytterligare upplysningar. Han aflade nu en utförligibe