Aftonbladet – 17 juni 1852, sida 2

gen så svårt att få tillträde hos fru de Villequier?, frågade Landais oroligt, — En smulå svårare än att inkomma i paradiset, mästarev, inföll skrifvaren. — Och ändåv, återtog, sjömannen, torde det hog löna mödan att fö skåda henne på närmare håll, ty, vid. mir arma själ, är icke hermelinen mindre hvit är jhennes Hy och hafvet mindre böljande än hennes -kropp., — Hon är ingen fulländad skönhet,, återtog biskopsmannen; den domen har blifvit fälld vid franska hofvet, der man bättre än annorstädes förstår att afgöra dylika frågor. — Hvad har man då funnit att anmärka hos henne?. frågade mästerlotsen med vantrogen min. — Man påstår att hon har ett öga mindre än det andra.y Sjömannen ryckte på axlarna meden hvissling. : ; 224 När jag är på sjön, yttrade han, .faller det mig aldrig in att mäta stjernornay som glädtigt blinka mot mig från himmelen. Skam tage dem, som så .småaktigt nagelfara med hvad som är vackert! — ,Kan, så väran, återtog skrifvaren; men beundrar ni också de röda fläckarna, som betäcka hennes ansigte? Själf finner hon dem åtminstone ganska fula, ity hon öroar sig mera öfver dem, än öfver :sin andel i vår frälsares: förtjerist. Alla kis rurger och guldmakare ha längesedan uttömt sina hemligheter för att utplåna: dem. ; Också skulle hon sökert, 8åotillgänglig . damen än må vara för bönder, sjelf för er hafva öppnat jalla dörrar på vid gafvel, om ni, i stället för en gazell, presenterade henne ett nytt recept., I Emel!ertid hade de barker, som voro bestämda att åtfölja hertigens, intagit full bes sättning af roddare och bågskyttar, hvarefter hela eskadern lemnade stranden; och i en lång linie gled utföre floden. Landais såg den snart försvinna bakom de talrika öarna i Loire.