Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

klassens ställning i andra trakter af landet, högst obetydlige, härledånde sig från jordens magrare beskaffenhet och hennes med: straffrotering, hemmansräntor, tionden och andra allmänna onera härda beskattning, shvilket allt, i förening med den omständigheten att sståtens alla intrader, med ett ganska obetydligt afdrag, årligen afsändas till hufvudstaden, mäste framkalla den penningebrist och dermed förenade svära förlägenhet som årligen inträffar under vintermänaderna då kronoskatter och hemmansräntor mäste betalas, och hvilken förlägenhet befarades blifva ännu större i händelse tiondeskyldige fräntagas rättigheten att lemna spanmäl in natura. . Deputerade! voro fullt öfvertygade, att alla som möjligen kunna anskaffa tillräckligt penningar, skola undvika att blottställa sig för det obehag som tiondens utgörande in natura ofta medför, men voro derjemte förvissade, att det största antalet tiondegifvare skulle sakna tillfålle att begagna lösningsrätten; af hvilka alla anledningar deputerade, ä egne och samtlige tiondeskyldiges i länet vägnar, enhälligt önskade att varda bibehällne vid deras urgamla rättighet att uppsäga tionden till leverering in natura, med sädane vilkor som nu ätnjutas af dem, hvilka utgöra kronans behällna tionde; -och anhöllo deputerade att hr grefven och landshöfdingen ville läta förberörde deras önskan komma till Hans Maj:t Konungens kännedom, i hvilket fall deputerade tycktes vara öfvertygade att högstdensamme icke skulle lemna deras önskan ouppfylld. Sedhare på dagen hade deputerade ett enskildt sammanträde och öfverenskommo, att underrätta tiondegifvare, att de borde ä dertill utlyste socknestämmor sjelfve uttala deras äsigter i tiondefrägan, och derigenom göra allmänt bekant att den önskan, som deputerade framburit, icke vore deras enskilda, utan samtlige tiondegifvares. Tiondeskyldig. MOT NES EE PO