Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

nee LLÅ skulle skydda mig för olyckan; detta var din rättighet, eftersom jag icke inbetalt den ränta jag är skyldig herr kansleren Chauvin; men mina minnen, mina tankar kan du icke utbjuda till salu; detta manuskript är icke någon möbel, det utgör en del af mig sjelf.n I stället för svar fattade rättvisans handtlangare ett exemplar af Landsiagen i Bretagne,, som i en läderrem hängde vid hans gördel, uppslog detsamma och läste med hög röst följande: Art. 226. Ej må i mät för skuld af gäldenären tagas; kläder till dagligt bruk, säng eller sängkläder till nödtorft, bröd eller matvaror. p,.agen talar icke om manuskripter., tiilade han gäckxandes z Lika godt, Jåt mig få behålla detta och sälj det öfriga !a tropade Landais. Exekutionsbetjenten ryckte på axlarne. sFår ål yttrade han; helstjag i bästa fall knappt fatt sex borgerliga sous derför. Han återlemnade boken till Landais och auktionen fullbordades utan något vidare afbrott. Folkhopen aflägsnade sig jemte rättsbetjenterna och Landais framskred mot dörren för att stänga den, då en ny person visade sig på tröskeln, Å Äfven denne bar en skräddares drögt, men tiden och vårdslösheten hade på de särskilda plaggen gjort synbara härjningar. Då man såg de tusentals styngen på hans tröja, Som bleknat under årstidernas ovlida inverkan, skulle man i första ögonblicket trott honom vara omgjordad med en pantsarskjorta. Genom hans violetta strumpor, af ojemn färgskiftning, SR NR här och der de bara benen, och hans Ithatt, hyars buckliga kulle lossnat från de genom trögen nötning franslika borden, föll ända red öfver lans ögon.