Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

kan uträttas, mäste med likgiltighet äses. Kommunernas styrelser se väl lönnkrögeriet i hvarje väderstreck ofta invid kyrkdörrarne, anmäla det för kronans embud och dermed:är saken som oftast begrafven, under det oskicket fortfar att florera. Det egentliga felet för superiets öfverdrift skulle sälunda ligga i sjelfra kontrollens handhafvande. Att döma af förhällandet i Calmar län skulle man -väga helt frimodigt uttala denna mening. Knappast nägon auktion föregår, der icke bränvinet spelar hufvudroll. Det skall ge lif ät köplusten. En mängd obehörigt folk stryker också till sådana ställen, slagsmål och oväsen blanda sig ej sällan dermed. Mänget mord har i brist på ordning sälunda begåtts. Lönnkrogarne ligga nägon gäng i nästa granngård intill ortens länsman, bedrifvas stundom af hans närmaste slägtingar och frodas med ett lif och en oförtäckthet, som synes ädagalägga en viss rättighet för deras rörelse. Också har man hört berättas att lönnkrogarne fordom varit af länsmännen previlegierade. En undersökning skulle kunna sprida ljus öfver dessa förhällanden. På dessa ställen dricker mängen sin medborgerliga död. Här uppoffrar arbetaren sin dageller veckolön — och sin gudstjenst. Här smälter han: brödet och utkomsten för hustru och barn i bränvin; här dricker han det gift, som förtär honom sjelf, sprider vanäran öfver hans lif och fysiskt och moraliskt elände längt in i kommande generationer. Då ins. vid 1847 ärs riksdag försvarade i sammansatt lag-, bevillningsoch ekonomiutskott, den mening: att intet krögeri bör tillätas hvartill kommunen icke i första hand lemnat sitt bifall; så blef han af de män som så ömsint i tid och otid strida för kronans makt, öfverröstad. Förutan denna verksamma ätgärd blir ingen förbättring härutinnan möjlig, och är väl detta icke rättvist? Sjelfve skole vi handskas med arbetaren, lida i arbetet af hans råhet, i fattigunderstödet af hans: elände. Att ytterligare lägga mera makt — ja! hela lagstiftningen — halfva har regeringen förut, sålunda lika rätt till verksamhet som rikets ständer — i hennes händer, skulle af hvad redan blifvit sagdt vara oklokt och obetänkt. Oklokt derföre att man kunde förutsätta samma likgiltighet i lagstiftningen som nu i kontrollen. Nu vaka mäktiga intressen häröfver. De arbeta, om äfven i det tysta, rastlöst för bättre tider och må man ock säga hvad än man behagar om ständerna, de hafva i denna sak ingenting uraktlåtit. Att öfverlemnå bränvinslagstiftningen ät regeringen skulle dessutom alldeles förinta det medborgerliga intresset för saken. Nu modereras bränvinsintresset af det vida högre mensklighetens; de jemka ömsesidigt på hvarandras öfverdrifter, och detta förutan kan frägan icke nöjaktigt 1ösas. Makten i regeringens händer borde, för att hastigåre än nu blifva verksam, användas att befalla öfver intressena; men kufvas ettdera vid ett tillfälle, så reser det sig åter vid ett dnnat, lika nyfödt. Deremot se vi nu bränvinsintresset schackas af nykterhetsföreningarne. Intressena mäste på öfvertygelsens väg ömsesidigt bekämpa hvarandra. Hr professorn har ganska riktigt anfört, att konung Gustaf III varit fabriksbränneriets höge stiftare och bränvinsbrännigens nädige beskyddare. Efterverlden mä väl gissla honom, för den rysliga lättsinnighet, som denne eljest fosterländske konung i detta och mänga andra fall ädagalade. Icke kan detta vara ett argument för åtgärden att öfverlemna bränvinslagstiftningen i regeringens händer ? Bränvinsbränningen är ostridligen under närvarande förbällanden ett bland landets, ekonomiskt taladt, mest inflytelserika intressen. Genom visa lagar, vexande upplysning och nya rön i bushällning hoppas vi så småningom öfvervinna denna andligt och materielt lifförstörande industri, medförande ett sjukdomstillständ hvaraf statskroppen djupt lider; botande med de sväraste följder för framtiden. Dock mä man varsamt behandla det onda, ty att afbryta krisen med väldsamma medel skulle endast ästadkomma förökadt lidande. För min enskilda del skulle jag icke tro, att det fattas folkets ombud, rikets ständer känsla att bebjerta. förevarande beklagliga ställning; ty stridiga äsigter och svärigheter att sammanj-mka olika besluts härutinnan, härröra icke frän tvifvel om det ondas tillvaro eller brist på vilja att omintetgöra det; utan snarare och helt naturligt från svårighet, att stifta visa i lagar i så invecklad fråga som denna, der alla stora, intressen. mötas: d Ar 1842 förbjöds bränvinsbränningen i Norge af samma partriotiska känsla; förbudet upphäfdes några är derefter. För 9 å 10 är sedan var : ett bränvinsförbud i Sverige endast för några månader. Men onaturliga lagar blifva icke åtlydda. Ingen tullkorIdon kan förhindra lurendrejeri. Lagstiftaren ensamt j jansvarar derför. Bränvin öfversköljde oss dä ifrån danska sidan. En varas tillgång rättar sig efter behofvet. Förbud bringar öfver landet lurendrejeriets demoralissrande verkningar, bringar produktionsförtjensten ur landet, hvarigenom främmande länder oklokt riktas på vär bekostnad, utan att i ringaste män minska superiet. En förut besparad ekonomisk vinst gär ur landet. Nationer draga ofta dryga skatter för sina lagstiftares kortsyathet. Detta ämne är förut från alla sidor så belyst, att vidare ordande deri må vara öfverflödigt. Tas. hade ej heller nu uppträdt, om han icke velat protestera mot den politiska meningen professor Huss framställt och i förbigående päpekat. En vetenskaplig autorite som han skulle möjligen genom kraften af sitt namn och genom det varma föredraget kunna inverka äfven i statsekonomiskt och politiskt hänseende till stärkande af den meningsfraktion, som ideligen i tid och otid ropar på makt — mera makt — och ännu en gäng mera makt åt regeringen. Denna farliga äsigt, huru välment den än må vara — mäste — helst när den af ett lysande vetenskapligt namn adopteras — af alla krafter bekämpas. I känslan af de olyckor som öfvergå fosterlandet, dess närvarande och kommande generationer, önskar en hvar rättänkande medborgare, att nägot bättre och mera mä göras i denna sak än hvad nu sker. t alla som i en rastlös lagstiftningslusta önska framgå till förbättring, vill ins. lägga ett ord på hjertat: Vinnläggen eder först och främst derom att den lag som finnes blifver tillämpad och ätlydd, och ettjättesteg mot utveckling till ett bättre är derigenom taget. CER. — 200 . OR 2 RE TT KT T EM MT DA TID