Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

(Insändt.) Om Plankvägar i Förenta Staterna. Under denna rubrik lästes i Aftonbladet för den 2 dennes underrättelse om ett i Norra Amerika begagnadt vägbyggnadssätt, hvilken föranledt ätskilliga förfrågningar till mig i ämnet, med anledning af mitt vistande i Förenta Staterne är 1848. : Jag anhäller derföre ödmj. att Red. behagade intaga nedanstäende rader, som möjligen kunna lemna nägon ytterligare upplysning om dessa vägbyggnader, och derigenom tillika utgöra ett svar ä de till mig framställde förfrägningarne om ändamälsenligheten af deras införande hos oss. Plankvägar äro egentligen en förbättring af de verldsbekanta amerikanska sä kallade corduroy-roads eller kaflebroar, och användas endast der annat tjenligt vägbyggnadsämne eller fast grund saknas, säsom öfver kärr, i lerjord eller finare sandmo och dylikt — och der ymnig tillgång finnes på trävirke. Sävidt man känner, är det i Rysslands kärrtrakter som dylika vägar (kaflebroar) först till nägom större utsträckning blifvit begagnade, och derifrän infördes detta vägbyggnadssätt i Canada af lord Sydenham, under den tid han var generalguvernör derstädes. De plankvägar jag hade tillfälle se i staten NewYork — och som jag tror voro de de hufvudsakligaste, som vid mitt vistande derstädes funnos — voro anlagde vid och i närheten af de smä städerne Syra cusa, Auburn, Waterloo, Canadiagua och Lyons, egentligen för transport af tyngre effekter till och från jernvägsstationerna, och der lokalen bestär dels af den aldrafinaste mo-samd, dels af en art fet och i vatten lättlöst lera, utan den ringaste tillgäng på tjenligt vägbyggnadsämne af sten eller grus, hvilka förhällanden, i förening med den rikliga tillgängen på skog, gifvit anledning till plaukvaägars anläggande derstädes. Sjelfva körbanorne äro af mycket olika dimensioner, frän 8 till 16 fots bredd, säväl enkla som dubbla; men hafva alla samma byggnadssätt. Efter längden af vägplanet nedläggas nemligen 2 å 4 plankor eller syllar, beroende af den tillämnade -körbanans bredd, och: derofvan fästas plankor, vinkelrätt emot dessa, på tvären öfver vägen, utgörande egentligen ea vanlig brobeläggning. Alltsammans väl nedbäddadt i det förut af naturliga grunden tillskapade vägplanet. Byggnaden är sälunda mycket enkel, men icke destomindre ganska dyr. För att icke lemna en alltför kort varaktighet mäste plankorne vara 3!, å 4 tum tjocka och af :bästa beskaffenhef. Dessa vägar kostade minst 2350, men andra till och med 3480 pr engelsk mil, vägplanets formerande inbegripet. Det medelpris för staten Newyorks plankvägar, som den i Aftonbladet äberopade amerikanska journalen omnämner, af 1833 pr mil, mätte sålunda endast innefatta kostnaden för sjelfva plankbeläggningen. Antagande att i Sverige skulle kunna byggas plankvägar för samma pris som i Norra Amerika, sä skulle efter förestående uppgift sådana vägar här i landet komma att kosta, i runda tal, 60 å 90,000 rår rgds pr svensk mil, eller i medeltal-e:a 75,000 rdr. Att dock detta icke låter sig göra, inses lätt, genom en jemnförelse emellan amerikanska och svenska säväl lokaltörhällanden som trävaru-priser, ty dels förete lokalerne för vära väganläggningar större svärigheter, dels stå vära trä-effekter i betydligt högre pris. Plankvägarne, behörigt byggde, lemna en fast och jemn körbana, derä större tyngder med lätthet transporteras, och passagerareäkdon erbälla en beqväm och angenäm passage. Om ändamälet med större tyngders transporterande derä skallvinnas, måste dock vägplanet naturligtvis vara utan betydligare lutningar eller stigningar, hvilket hos oss väsendtligen kommer att fördyra sädana anläggningar, och om detta icke iakttages, förfelas den hufvudsakliga nyttan för vära tunga effekter af hvarje väganläggning, den mä heta landsväg, jernväg eller plankväg. i Uppgiften i den förutnämde amerikanska journalen, att hästarne derstädes på borisontel plankväg