Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

aldrig underlåter att känna, Staden är långsträckt utbredd i samma riktning som flodenz; dess längsta gator gå följaktligen i samma riktning; och nästan alla äro de utan undantag i all sin bredd bevuxna med. gräs och ogräs, der hästar, åsnor, mulåsnor, getter och lamadjur i all pastoral enkelhet beta samt vattnas ur de i midten rinnande rännstenarna. Gatan närmast floden eller skeppsbron är dock bar och mycket bred. Husen derinvid äro ofta två våningar höga; annars äro alla blott em våning, och de närmast inåt landet icke ens: det. Öfra våningen skjuter alltid balkonglikt ut öfver den undre och hvilar på hvalfbägar som gifva densednare utseende af täckta gångar med arkader, der man går skyddad för den brännande solen eller de häftiga störtskurar, som under denna årstid nedfalla. För de öfre våningarne äro oftast hvita linnegardiner nedrullade, . som gifva boningarne detta luftiga sommar-veranda-ufseende, som i allmänhet är så behagligt, men mest i en lummig natur, säcan som den, hvilken allestädes trängt sig in på staden, 1Ibottenvåningarne, bufvudsakligast vid skeppsbron — om jag får nyttja denna benämning — äro butikerna i allmänhet mera fyllda af varor, än deraf prydda. Det var i sanning en lika ny som angenäm syn att de friska solbeglänsta morgnarne kopa-. ma ut och utefter gatorna se de hvita dukarne för fönstren hvifta svalka, hamnen fullprop. pad af affärsbrådskande menniskor, den breda floden, hvarpå ktrömmen i skyndsam fart förde trädstammar och växtmassor från de öfre de