Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

Kongliga Teatern. I gär afton uppfördes å Kongl. teatern, efter nägon tids hvila, Friskytten, hvari mille Michal för första gängen uppträdde i Agathas roll. Den alldeles fyllda salongen visade sig under hela aftonen ganska animerad, och välkomnade med en dubbel applåd redan: ouverturen till det herrliga mästerverket; hvari Weber tyckes velat liksom i en enda musikalisk brännpunkt hafva samlat och återgifvit den djupa romantik och dystra Waldpoesi, hvarpå en Schubarts, Bärgers,. Körners och Uhlands sänger äro så rika. Hvad mile Michals utförande af Agathas parti beträffar, så torde man kunna säga att hon på ett ganska vackert sätt realiserade de förhoppningar man på förhand vågat göra sig derom. Hennes verkligen säll-synt sköna röst fick här göra sig gällande inom den: sfer, hvartill naturen tyckes hafva ämnat den ochy. oaktadt hon sjöng sin stora aria i andra akten lika. förträflligt som vid ett par föregående konserter, var: mähända hennes föredrag af den sköna cavatinan ii tredje akten: Blott för en stund kan molnet skilja om möjligt ännu lyckligare. Uti den dramatiska aktionen röjer mlle M. deremot ännu nägon osäkevbet, hvarmed man väl dock ej fär räkna så noga, då Aga-thas roll utan tvifvel är den svåraste, som den unga sångerskan hittills fått sig anförtrodd. Nöägot som vi likväl skulle vilja göra mlle M. uppmärksann på, är den ofta förnyade höjningen och sänkningen af hela gestalten, som hon här iakttog vid de mera pathetiska scenerna, men hvilka rörelser icke äro rätt öfverensstärimande med den drömmande och vemodsfulla Agathas kar väl icke gjort denna lilla anmärkn farenhet visste att man ofia nog får tighet i aktion och -gestikulation henr i sammå. skick vid en sjunde eller ättonde representation sor vid den första, hvilket tyckes bevisa att om äm vära unga noviser i konsten hafva mänga vänner, dessa just icke äro af det uppriktigaste slaget. M:1l Michal skördade ett lifligt, stundom stormande bifall un-der pjesens lopp och inropades vid, dess slut. Maxs. parti ligger förträffligt för hv Strandbergs röst och han utmärkte sig särdeles fördelaktigt dä han sjöng ,Förr mitt värf jag sorgfri skötte, och Säg kan du väl förläta, i den makalösa trion uti andra akten, som: i gär gick synnerligt väl. Den naiva Annas roll gafs af m:ll Fundin, som i gär för sin vackra sång isynnerhet i tredje akten vann mycket och förtjent bitall. Hr Walin har något för mycket godmodigt för att vara en rätt sann Kasper. Han borde äfrsen söka att i dylika roller i sin röst inlägga en mera distinkt skärpa. Uti sin aria i första aktens final lyckades: han emellertid ganska väl och deri gjorde hans tyl-. liga och vackra röst en god effekt. Fru Strandberg: sjöng med en naiv glädtighet och värma säsom för-sta brudtärnan de vackra kupletterna: Vi bundit ho en bröllopskrans, c. Antingen genom fondstyckets föga transparenta egenskap eller troligen fastmer genom en ailtför klen belysning der bakom, föregick den vilda jazten i ett så egyptiskt mörker att man alldeles icke kunde. urskilja de förbisväfvande bestiernas figuren. —L.