Aftonbladet – 10 juni 1852, sida 2

lienska mästare, och altartaflor, utskurna i trö på ett sätt, om hvars finess och elegans mar ej, kam göra sig ett begrepp. Det hela var så fullt af fölländadt arbete och fromma gäåtfvor. beläten, bilder, drägter, målningar, konstverk och dyrbarheter, att hade jag icke varit omsvärmad af en mängd trasiga chorpojkar, röda. och svarta munkkåpor, som tiggande framräckte sina händer för smoney, så hade intrycket af detta tempel varit ett af de mest storartade och angenäma. I Lima finnas dessutom en mängd andra kyrkor, knappast någon stad i Amerika torde hafva så många, ända till 60 stycken, jemte klöster för både munkar och nunnor. Före noberoendet, voro dessa rikt doterade och utmärkt ordnade; fiumera äro de flesta förfallna, munkarne antingen borta eller försvinnande, trotsiga och fattiga, samt lika okunniga som föga ånsedda. Hvad jag tyckte mig förmärka angående religionens tillstånd redan på de ställen jag förut sett, säges här hafva sin fulla tillämplighet. Man ser på gatorna prester gå omkring, åt det framräckta krucifixet erhållande osculationer. och vördnadsbetygelser, mer. man ser på personernas ofta ruskiga kostyrier, att fromheten ej visar sig frikostig. Ett undantag porde ett slag, som, klädda i underrockar af siden och en: kappa af fint svart kläde och bred sammetskrage, ett perlstickadt blått band om halsen och en nätt fin svart hatt med elegant uppvikna stora brätten, gingo som fina hofpredikanter bland simpla adjunkter. Midt på detta torg var en utmärkt vacker, ehuru numera något förfallen fontän, med ryktets bild öfverst och från en mängd öppningar utsprutande ymnigt vatten. Kring denua törsamlas om qvällarne en stor mängd menniskor, rökande och sqvallrande, ehuru det numera mindre än fordom lärer vara fallet. Ty