Aftonbladet – 10 juni 1852, sida 2

Den uppfostringsanstalt, som här ur. rähetochmörb ker, till upplysning och bildning; höjer en af-samslh hällets räcgtl vanlottade klasser, nemligen de döfstum-o me, erbjuder forskaren och menniskovännen mängald och ;rilta ämnen tilleftertanka och Begrundning. Döttajf oftast svärplöjde fält, Gerföstraren med rastlös ifverit och oerbörda mödor söker uppdraga svaga, föga hopp-e gifvande telningar till nytta och gagn för fosterjor-1li den; huru ofta finner icke-med smärta den idoge oa-!f laren på detta fält mången planta hemsökt af förtvi-h ning och död, i stället för friskhet och lif, och hvar mäste man söka orsaken till detta, icke sällan framträdande förhållande? Förnämligaste anledningen härtill är den vanvärd; som vanligtvis drabbar de döfstumme, ja äfsen de blinde i deras barndomshem, uppkommen antingen genom klemighet och svaghet eller okunnighet och Evärdslöshet hos barnens föräldrar, till följe hvaraf de arma varelserna, dä de sent omsider till en uppfostringsanstalt öfverlemnas, befinnas icke allenast i psychiskt, utan äfven i fysiskt afseende..så försummade, att deras tillstånd. icke imycket skiljer sig: från de: oskäliga djurens — ja, ibland varit vida sämre. Mängfaldiga. sädana. företeelser håfva erbjudit sig vid detta institut, ja exempel. hafva inträffat. på sä i;laster förderfvade döfstumma, att trots-alithvad flerärig värd, uppfostran och undervis: oing. kunnat -tillbjuda, sådana i hemmet förstörda varlseer måst frän inrättningen oförbättrade utskrifyas, Dylika i högsta måtto -beklagansvärda förbällanden skola framgent inträffa, så länge man från svaga och oförståndiga, föräldrar får höra dessa, ganska, ofta sporda, utgjutelser :: Stackars barn! det är synd att straffa sådana olyckliga; de äro nog härdt förut straffade af vär Herre!s — Inser icke hvarje fader och moder att ett vrängsint barn, om det ock är hemsökt af synens eller hörselns och talets förlust, bör lämpligen tillrättavisas. och agas, sä att det uppfödes: i tukt och herrans förmaning, så hafya de sjelfva vid:sin barm närt en orm, som en gäng. skall förgifta deras kommande dagars fröjd och förvandla den i ve och förbannelse.. Att söka förekomma sådana samhällets skadliga utvexter, är presterskapets ovilkorliga skyldighet och mycket ondt. skulle ock förebyggas, om församlingarnes herdar och lärare alltid gjorde hvad statens frid och sannskyldiga nytta Eräfver, men i detta fall sätta de ofta sitt ljus under ena skäppo och slömma att de böra läta detta ljus äfven lysa för de okunnigaste och råaste bland menniskorna, icke ihägkommande dessa verldsläraren Jesu betydelsefulla ord: hvad j hafven gjort en af dessa ringaste mina bröder, det hafven j ock gjort mig,. Under sistförflutne riksdag har de döfstummes bildniog lyckats tillvinna sig varmare sympatier genom den af rikets högl. ständer uttalade önskan, uttryckt i en till Kongl. Maj:t ställd underdänig skrifvelse, att för de mänga i landet varande döfstumma och blinda till de antal af öfver 5000, hvilka icke kunna vid denna läroanstalt upptagas, tillfälle mätte beredas till själsodling och undervisning genom rikets semidarii föreståndare, hvilka en kortare tid vid institutet skulle uppehälla sig för att inhemta grunderna för d5fstummas och blindas lärande. Denna underdäniga skrifvelse blef till institutets direktion remitterad, hvilken, efter erhållet skriftligt utlåtande i denna fråga af direktor, ansäg döfstummas och blindas undervisning i landsorterna lämpligast och bäst kunna beredas genom elever vid härvarande folkskolelärareseminarium, hvilka jemte andra för saken nitälskande och skicklige, genom stipendier af folkundervisningens medel uppmuntrade och understödde personer, skulle kunna vistas vid:denna inrättning tillräcklig tid för att inhemta ätminstöhe de preliminära grimderna för döfstummas och blindas ledningi nödiga undervisningsstycken. Finge sålunda efterhand ett större antal seminariielever genomgå erforderlig kurs vid härvärande skola, skulle genom dem småningom bildningens välgörande strålar intränga i de eländiga kyffen, der råketens: och okunnighetens mörker nu omsluter så mänget beklagansvärdt offör. Hvilken glädjande tafla för menniskovännen skulle icke då framställa sig, när de döfstumme, de blinde, ryckte ur sitt själsförslöande vegetationslif, blefve bland de fullsinnade upptagne i folkskölornä och der handledde i nödiga stycken af kunskapsskicklige lärare! — Institutets direktor-har väl sökt meddela grunderna: för döfstummes undervisning. ät 36 folkskolelärareelever;, hvilka under ären 1850 och 1851. för detta ändamäl besökt inrättningen, men dessa praktiska föreläsningar hafva under hvardera året upptagit knappast 31 månader, en gäng i veckan, 2 å 3 timmar hvarje gäng; säledes under äret mellan 24 å 36 timmar, en lärotid, som hvar och en kan. inse är så godt som intet och hvilket, nu nästan resultatlösa; arbete. först: då kan bära frukt, när, erforderliga: -penningemedelj: af staten anslås för längre tids kurs säväl ät lärare som -skulle meddela denna: kurs som ät lärjungar, hvilka för att vinna det afsedda ändamälet borde när l stan, uteslutande egna sig åt denna nya undervisningsgren. Ehuru rikets. högl. ständer under sistl. riksdag anslagit en ärlig summa af :3333.rdr 16 sk.t bko. för 13 nya stiftsplatser på. de döfstummas: afdelning samt 3000 s. ms till ett lika antal plåtser pä de. blindas, hvarigenom de döfstumma statselever-.: na skulle uppgå till 65 samt de blinda till 26, till-: sammans 91 elever, så är härmed endast: hältl ten vunnet, alldenstund enligt 1845 ärs statistiska uppgifter från tabellkommissionen, antalet af döf-I stumma under 15 är uppgifvits till. 450, samt blinda l: till 150. eller tillsammans 600, hvaribland i Stockholm och vid detta institut befintlige döfstumma och blindal äro upptagne, af sagde antal bör en tredjedel eller 200, deraf 150 döfst. och 50 blinda mellan. 10 och; 15 eHer 18 är ovillkorligen upptagas till uppfostran li och undervisning inom tvenne för sädane. vanlottade inrättade instituter samt för de-öfriga 400 döfstumma och blinda under 10 beredas. tillfälle till preliminär undervisniog genom folkskolelärareelever: och andra för detta kall lämpliga personer. Jag:har nämnt att 2:ne instituter inom riket borde upptaga. döfstumma vid lämpligaste undervisningsåldern: mellan 10—15 är och det af den orsak, att denna: läroanstalt icke kan bereda rum för ett större antal döfstumma än hvad den med innevarande ärs utgäng kommer att göra,l:. d. Vv. S. inalles med stiftelseelever och betalande för omkring 90 platser, öfriga60, eller till att börja med: 20, borde, förläggas till Götheborg; der en tillflyktsort kunde anordnas för flera af de mänga sökande, som anmäla sig från Götaland, och hvilka man mäste vägra inträde här af brist på utrymme. Göta rike räknar ensamt öfver 1059 döfstumma och 1411 blinda med omkring 60 af de förra samt 30 af de sednare vid lämplig undervisningsälder. Genom grundläggande af ett institut, till en början för döfstumma, i Göteborg Skulle en ädel täflan uppstå mellan Sverigest tvenne första städer att till samhällsnyttiga medlemmar dana värelset, som nu äro staten till både tunga och skam. Götheborg, som vid denna uppfostringsanstälts siftande mäktigt bidrog. till. det sköna verkets: utförande, skall säkerligen icke undandraga sigiden fosterländska pligten att inom sitt sköte resa ett tempel ät vanlottade likar och hvarje men: niskovän skulle ät den nya stiftelsen skyndsamt räcka en hjelpsam hand. Värt fädernesland skuölle icke då behöfva rodna inför sitt brödrarike Norge, derredan i Trondhjem och som jag hört sägas nyligen i Christiania instituter för döfstumma äro inrättade, l. ehuru nämnde land icke eger hälften så stort antall döfstumma som Sverige. . Våra. missionssällskaper, . som mera tänka på de hedningar som äro i främmande länder än på dem, som finnas inom fosterlandet, Sam anar da avma Ytaraltor köjlkla va AAA att