Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 3

BLANDADE ÄMNEN, Kessar FAUsTINS KRÖNING skedde ändtligen i Haytis hufvudstad den 18 April etter sex mänaders storartade förberedelser. Största delen af ar. måen var dragen till hufvudstaden och lägräd i tillfälliga baracker. Uniformeringen är -ännu så ofullständig att en stor del af infanteriet, bäde officerare och manskap, saknar byxor. På Marsfältet var ett tält uppslaget, stort nog för att rymma nägra tusen personer. Vid dess ena ända stod tronen, vid andra ändan ett altare; det äterstäende utrymmet var be stämdt för katolska presterskapet, generalitetet, de utländska sändebuden, hofstaten, statsfruar m. m. dyl. — Gardesregimenterna bildade en spalier ifrån tältet till kejserliga slottet. Högtidligheternas början var utsatt till kl. 6, men deras majestäter läto v-nta på sig till kl. 9. Orsaken till dröjsmälet var en ledsam misshällighet inom kejserliga familjen. Kejsarinnan, hvilken först dagen förut blifvit ordentligt vigd vid kejsaren, ville-gerna ha en lika stätlig krona som den hvilken kejsaren beställt i Paris. Kejsarens vägran att tillfredsställa denna önskan ledde till uppträden, hvilka icke aflupo utan fara för kejsar Faustios ulliga bär. Slutligen hittade regeringen på det rädet att utaf den loyala delen af undersäterna uppbära ett slags prinsesseskatt i guldnipper och ädla stenar, hvilken skatt vedergälldes genom ordensförläningar och adelsdiplomer. Omkring kl. 9 förkunnade kanonernas dunder att kröningståget nalkades. Ordningen var följande: Ett detachement garde, ledamöterna af första kammaren, ledamöterna af andra kammaren, den högre adeln, hofstaten, päfvens generalvikarie, tjugu romerskkatolska andlige, kejsarinnan, hvars släp uppbars af adelsdamer, kejsaren med kronan på hufvudet och två spiror i handen, generalitetet etc. etc. Sedan deras majestäter gjort bön vid altaret, togo de plats på tronen och utstyrdes med krona, mantel, scepter och ring, sedan den päfliga vikarien läst öfver alla dessa saker och insmort kejsarens ulliga hufvud med olja. Presidenten i kassationsrätten framräckte lerefter bibeln och ett exempar af grundlagen, hvarpå kejsaren gick följande ed: Jag svär att hälla grundlagen och försvara rikets sjelfständighet. Öfserceremonimästaren utropade: Länge lefve den store, ärofulle, höge kejsar Faustin 1!s och kanoneroas dunder förkunnade slutet af högtidligheterna, hvilka varit gynnade af det vackraste väder. oo— Från New-York skrifves: Nykterhetsagitation blir i åtskilliga stater af unionen kraftigt underhällen. De med spirtuosa handlande och värdshas