Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 2

der af mer eller roindre spetsiga berg, och nedanför dem och intill hafsstranden sträcker sig en jemnt sluttande slätt, grönskande af täcka odlingar, mot hvilkas öfra gräns det sköna Lima reser upp sina många hvita torn, och vid hvilkas yttersta gräns nedemot hafvet Callaos hus och fästning nästan skymmas af en massa fartyg, som ligga förtöjda derutanföre. Stim af fiskar spritta kring fartyget och atmosferen nästan förmörkas af de fögelmassor som uppehålla sig i denna bay; åtminstone har:jag ej kunnat gjort mig begrepp om en sådan mängd fåglar, mycket mindre förut sett dem. Hunnen närmare i denna hamn blir man lätt varse alla dess fördelar, hvilka bidraga till att gifva den sitt välförtjenta rykte. I norr och öster skyddas den af fasta landet, som springer ut i sydost i en lång udde, i söder ligger den höga ön San Iorenzo och blott mot vester är den öppen mot hafvet. Fartygen, hvaraf i medeltal här ligga mellan 50 till 60 stycken, ordnade framför staden i två eller flera rader, finna här fullkomlig trygghet. Sydostliga vindar äro i allmänhet rådande. Man landstiger i Callao vid en ypperlig hamnanläggning, uppfylld af.de urlastade varorna, en stor trängsel af menniskor af alla nationer bland hvilka peruanska soldater talrikt röra sig, helt eget klädda i en uniform af linne med blåa ränder och med hvitt linneföder öfver sina tschakåer. Stora högar af säd ligga sammanskottade utan någon betäckning, ty det regnar aldrig i dessa trakter. Daggen som faller efter kl. 12 om natten och märkes ända till framemot kl. 11 på förmiddagen, är dock rätt ymnig och tillräcklig att åt vegetationen gifva behöflig fuktighet och näriog. Railvägar gå ända från kanten afbryggan till jernvögsstationen, hvilken är belägen knappt 100 alnar derifrån, och på jernvägen transporterag varorna sedermera på tjugu mi