Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 2

ver hafvet. Fordom gingo omnibusar och diigenser reguliert mellan de begge städerna; trafiken har dock redan äfven här framkallat en jernväg och numera förflyttas man på 20 minuter helt lätt och makligt från det ena till det andra stället. Jernvägsstationen i Callao har föga eller intet af den lyx och komfort som man är van vid på den europeiska kontinenten. Ett tak af rörmattor, uppburet af massiva bambusstammar, skyddar den lilla fruktståndslika byggnaden, der biljetterna köpas. Vagnarna och lokomotiverna äro likväl rätt eleganta, engelskt arbete hvarenda bit. Den slätt hvaröfver man färdas har tvenne olika karakterer. Den som ligger norr om jernvägen är fruktbar och i hög grad odlad, hyser en yppig vegetation af för det mesta ogräsväxter, är planterad med pilhäckar och företer i allmänhet, om man undantager de här och der befintliga samlingarne af klapperstenär och grus, ett frodigt och rikt utseende. Den del deremot. som är belögen åt gamla Callao och hafvet är en enda jemn slätt med yfviga tufvor af salicornia, hvars sterila beskaffenhet förhöjes af till hälften uttorkade vattenpölar, hvilkas hvita botten intager stora sträckor; Man far förbi Bellavista, en köping raserad i inbördeskriget af kulorna från Callaos fästning. Vid vägen synas några kloster i ett oändligen förfallet och smutsigt skick; mer eller mindre vidlyftiga fält af indianskt korn, mais, luzern o. s. v. breda sig å örase sidor, omgärdade af låga murar, som bestå af enorma lerblock, hårda som sten, men obrända och till stor del förvittrade. Allt tillkännager indolens i hög grad, synnerligen i agrikulturhänseende. Och dock kunde denna jord frambringa herrliga skördar. Jernvägen går i Lima långt in på en af stadens gator. Man stiger af vid-en betydligt bättre bangård än i Callao, och befinner sig genast, vid att vika om ett hörn, på en af hufvudgatorna, (Forts.)