Aftonbladet – 7 juni 1852, sida 3

utsträcka dess verkningskrets så långt som möjligt är. i Efter Högra träffande anmärkningar i sammanhang hörmed om det praktiska lifvets, sjelfva lefnadsyrkets samt umgöngets inBytelse på mannens bildning, om behofvet af en viss jemnvigt emellan specialiserande och generaliserande, och om vådan af ensidighet i den enå eller andra riktningen, finna vi följande yttrande: sOm man äfven i de högsta och mest intellektuela yrken ofta ser specialiserandet urarta tilbobildning och råhet, så bör man visserligen frukta detta ännu mer i fråga om de lägre och hufvudsakligen kroppsarbetande yrkena. Hvad kan nu tjena att lytta äfven dessa sednare till högre äsigter af lifvet och af yrket? Ingenting så lätt, så nåturligt, -.så verksamt, som deltagande i det offentliga Jifvets bestyr. Derigenom vidgas synkretsen utöfver den egna torfvan; derigenom höjes tanken. uppöfver sjeifviskhetens tränga gränser. Den borgerliga friheten lifvar ock mo det, glädjen, säkerheten, och dessa tre tilsammans bilda en grundval, på hvilken äfven det lägsi2 yrke reser sig upp ur stoftet. För vinnandet af andlig lyftning hos nationen kunna för de mera bildade ka serna finnas många medel; för de lägre vet jag in: tet, som näst religionen kan ersätta den politiska friheten och det offentliga lifvets verksamhet.s Och på ett annat ställe: I Förenta Staterna blir man ofta öfverraskad af den kärlek och aktning för kunskaper, som uppenbarar sig äfven bland folkklasser, hos hvilka man i Eu: ropa minst gör anspråk på nägonting sädant. Dermed är ock halfva folkbildningen gjord; och så kan man säga om all bildning. Finnes blott aktning för kunskap, så kommer äfven lust för kunskap, och sä gär kunskapens förvärfvande lätt, till och med utan biträde af både skola och skolmästare; under det äfven den bästa skolundervisning länder till ringa nytta, om den icke understödjes af den kraftiga upp muntran till sjelfverksamhet, som ligger uti en på medvetandet om värdet af kunskap grundad aktning och kärlek för kunskap. Med ett oråd, huru man än betraktar saken, så visar sig att det politiska systemet i Amerika säkerligen utöfvar ett ingalunda mindre, utan tvärtom ännu större inflytande på folkets bildning, än alla de auxiliärmedel (läsning, biblioteker, tidningar, populära föreläsningar), som i föregående. kapitel blifvit nämnda; och endast derigenom är det, som folkskoleväsendet, förträffligt som detta äri sig sjelft ifträttadt, kan bära nägra verkligt välgörande frukter för lifvet. Och hvilka fördelar eller olägenheter, som för öfrigt mä ätfölja, ä ena sidan systemet af centralisation, ä andra sidan systemet af sjelfstyrelse; men den slutsatsen synes mig, efter allt hvad jsg sett och erfarit i Europa och Amerika, vara fallt befogad, att endast under inflytande af detta sistnämnda system folkbildningens problem Nölir en möjlighet.s I sanning behjertansvärda ord! Men huru mången af Europas statsmön — med undantag af Englands — är väl ännu i våra daga! benägen att instärnma i dessa åsigter? Folken: deltagande i det politiska lifvet är för statsmännen i allmänhet endast ett nödvändig! ondt, som egentligen har sitt värde endas; såsom ett medel att få skatter beviljade, äf. ven der absolutismen icke mera kan ensar bjuda och befalla. Men huru mången är vä benägen att erkänna vigten af detta delta. gande ur den synpunkten, att det tillika ä ingenting mindre än ett bland nationernas vigti gaste bildningsmedel?