Aftonbladet – 7 juni 1852, sida 3

Det kan icke vara annat än lärorikt att betrakta de intryck, som den lefvande erfarenheten af det ena eller andra systemets verkningssättgör på tänkande forskare, hvilka sjelfve lefvat och verkat under det ena, innan de tagit kännedom af det andra. Vi tillåta! oss här ännu etf par utdrag ur hr Siljeströms bok, som ur denna synpunkt äro väl värda uppmärksamhet. ; a r Siljeström skildrar i korthet det intryck, som han sjelf erfarit under ett noggrannare detaljstudium af det ofvannämnda amerikanska reform-arbetet och af de bildningsanstalter och bildningsmedel detsamma frambragt. uti följande ord: När jag betraktat taflan af det omätliga andliga arbe. I te, som på detta sätt blifvit verkstäldt; närjag betänkt, hvilken massa af upplysning, som derigenom blifvit! spridd, och huru öfvertygelsen liksom tvungits att gå bem till livarje boning, till hvarje hufvud och hjerta; när jag sett ett folk, väckt till medvetande af. en stor nationlig olägenhet, liksom draga man tit huse, för att bekämpa den; när jag sett och begrundat allt hvad detta innebär; så bekänner jag, att jag, längt! mer än af de flesta företag, som högt lofsjungas i historien, hänförts af detta korståg mot däliga skolhus och skolapparater, met oskickliga skolmästare och lärometoder, mot försumliga skolstyrelser och menigheter. Men när jag sett en nation, mäktig af en så utomordentlig moralisk kraft, som uppenbarat sig under detta arbete, så har jag mäst säga, att för den nationen ingen svårighet, ingen fara kan anses betänklig. Och när jag sett en styrelse, som, vid motandet at en annalkande stor samhällsfara, icke ett ögonblick tänkt på behofvet af nägra tvängsätgärder, utan lugnt tryggat sig till öfvertygelsens makt och folkets egen verksamhet, sedan den väckts till lif; då bar jag mäst säga, att en styrelse, som säl kan göra, och endast en sädan, äger nägon verkligl styrka och säkerhet. Hvilket intryck på andra sidan ett noggrannare studium af de europeiska inrättningarne för folkundervisningen och af den civilisation desamma frambragt, måste göra på en tänkande amerikanare, som deråt -egnat närmare uppmärksamhet, kan synas af följande. Bland de utmärkte män i Amerika, som, när det stora reformarbetet skulle företagas, gjorde resor till Europa för att här taga närmare kännedom om anstalterna för folkundervisningen och deras verkningar, var äfven Horace Mann, sedermera under en följd af år förste sekreterare uti centralstyrelsen för skolväsendet (the board of education) i staten Massachusetts, en stat, som i Amerika företrädesvis gäller såsom konservativ, men som tillika allmänt erkännes hafva de fullständigaste och bästa anstalterna för folkbildningen af alla de Förenta Staterna. Efter en berättelse om folkundervisningen i Preussen, som han på ort och ställe studerat, uttalar denne man sitt omdöme om folkbildningen i detta land —I som dock just i afseende härpå allmänneligen erkännes stå högst af alla i Europa — pål följande sätt (sid. 268): : Den frägan, säger Horace Mann, göres understundom, hvarför, med ett så vidtutsträckt och kraftigt machineri för allmän undervisning, Preussarne, säsom en nation, icke hastigare framgä på civilisationens bana, hvarför de mekaniska och nyttiga konsterna bland dem fortfarande-äro i ett så halfbarbariskt tillstånd; hvarför folket är sä trögt och oföretagsamt till sin karakter; och slutligen, hvarför vissa nationela laster ännu icke blifvit utrotade. Sedan hanl uppräknat ätskilligaförhållanden, som, efter hans förmenande, förorsaka detta — säsom för kort skolgång, brist på folkbiblioteker och tjenlig läsning för ungdom 0. 8. v. — slutar han med följande anmärkning: Den förnämsta orsaken till preussarnes tafatthet och oförmåga är denna: När barnen en gäng kommit ur skolan, hafva de ganska liten användning af de förmögenheter, som der blifvit utvecklade, eller af de kunskaper, som der blifvit förvärfvade. Deras ressourcer. komma icke i nägon efterfrågan; deras förmögenheter lifvas ej, stärkas ej genom öfning . .Der framstår styrelsen för att taga värd om underså-I ten, nästan såsom undersäten tar värd om sin boskap. Undersäten har inga embetsmän att välja, ingen undersökning att göra rörande de sökandes karakter och valbarhet, ingen röst att afgifva. Han har inga la-I gar att stifta eller afskaffa. Hån har inga frågor om krig och fred, finanser, skatter, tulltariff, postväsende och inre förbättringar attafgöra eller diskutera. Han tillfrågas icke huru ; en väg skall läggas, eller huru en bro skall :byggas, fastän han i ena fallet har att verkställa arbetet och i det andra att anskaffa materialierna. -Hans suverän födes åt honom. Lagarna göras för henom. I fråga om krig är hans rol icke att hvarken förklara eller sluta det, utan endast att slåss och skjutas och betala. Uppbördsmannen säger bonom huru mycket han har att betala i skatt. Den ecklesiastiska makten gör planen till en kyrka, som han mäste bygga; och hans andlige förmyndare, som af nägon annan blifvit satt öfver honom, tillagar en trosbekännelse helt färdig för hans underskrift. Han blir på samma sätt anvisad, huru han skall lyda sin kung. och dyrka sin:gud. — Men fast det nu än ligger en ocean slumrande i bröstet af hvarje barn, som födes, hvarför skulle den ej, om ingen uppfriskande, lifgifvande bris någonsin blåser öfver dess yta, för evigt förblifva i ett tillstånd af mörk stagnering ? , Läsaren behagade erinra-sig, att det är en ledamot af den högsta skolstyrelsen i-enstat, hvilken i politiskt äfseende just företrädesvis anses såsom konservativ, som fällt detta omdömes. ; 4 Äfven med afräkning af någon öfverdrift, som icke: torde kunna helt och hållet frånkännas den amerikanske: republikanen vid denna skildring af den europeiska absolutismens och centralisationens verkningar, återstår dock alltid deruti en tillräcklig grad af sanning, för att göra den i hög grad förtjent af uppmärksamhet och behjertande. -Förgäfves proppar man allehanda kunskaper i barnen, om dessa kunskaper sedermera icke få någon användning i lifvet eller någon vidare utbildning. Hr Siljeström gör derföre ganska rätt, då han, för att gifva en föreställning om folkbildningen och arbetet derför i Förenta Staterna, icke inskränker sig till en skildring af folkskolorna och af det kommunalväsen som med den så nära sammanhänger, utan äfven egnar en närmare uppmärksamhet åt bildningsoch fortbildningsmedlen: utom skolan, såsom läsningen i allmänhet, mängden af biblioteker för folket, tidningarne, den till det otroliga gränsande spridningen af tryckta skrifter, de populära föreläsningarne m. m. samt slutligen och fremför allt det praktiska och offentliga lifvet. Författaren erinrar i detta afseende, visserligen icke utan skäl, buru mycket en beständig sysselsättning med allmännaangelägenhetersamt deltagande i diskussioner och öfverläggningar derom måste bidraga till befordrande af andEo sjolfrerkgamhet. och huru detta äfven be