Aftonbladet – 5 juni 1852, sida 2

gårdar, samt hafva i sitt yttre helt och hållet ett europeiskt utseende, än af inbjudande rätt eleganta hoteler, än af köpmanshus, hvilkas ägare, oftast utländningar, gifvit dem en anstrykning, helt främmande för det spanska bruket. Här hvimla köpmännen kring sina varor, skeppare och matroser, och allt är affärer och bråk. Almendral deremot är stelare och lugnare, der bo spanska familjer eller handlande i sina sommarnöjelika hus, som ofta antaga utseendet af små villor, hvilka fått mera utrymme att breda ut sig och omgifva sig med små trädgårdar. Qvarteren äro der i fyrkanter, husen vanligen blott en våning höga och försedda med rymliga gårdar, och hela utseendet är alldeles så spanskt, som jag redan skildrat det i Buenos Ayres och Montevideo. Så vacker som ,någondera af dessa sistnämnda städer är dock Valparaiso för ingen del. Hamndelen är för proppad, och Almendral snarare smutsigt är snyggt; åtminstone äro de: bättre husen med något tecken till yttre försköning så inmängde bland usla och jemmerliga kåkar, lika lerbyttor, att all karakter af ordning och smak bortfaller. De flesta fönstren gå in åt gårdarna, så att gatorna icke upplifvas af nägon synnerlig lifaktighet från boningarnes sida. Ävro butikerna uti hamndelen helt europeiska med all parisisk och berlinsk lyx utstofferade i de stora fönstren, med eleganta konditorier, perukmakareetablissementer och schweizetier, så hafva de i Almendral ett helt annat utseende, små, eländiga kyffen, fullproppade af varor, som till-det yttr ej visa någon. stor kostbarhet och stundom utbredas på utanför dörren stöende bord. Oita är boden tillika familjens enda vistelseort. VE I nordligaste delen af staden, helt nära dess slut invid S:t Jagovägen, äro likväl flera större