Aftonbladet – 5 juni 1852, sida 2

eller i silfver . . . . . . 4,702,495: 35. 9. Teater. Sommar-teatrarne ha under denna vecka ensamme: herrskat på det dramatiska området. Kongl. teatern hade visseriigen tillithorsdags annonserat ett dramatiskt spektakel, men de, sannohkt ganska få, som: beslutat att utbyta den sköna Junisolen mot lampskenet iteatersalongen, funno vid ingångårne anslagen den ominösa blå lappen med mellankomna hinder,, hvilka förmodligen ej ännu blifvit undanröjda, då sedan dess icke någon dramatisk representation blifvit annonserad. På den lyriska scenen har emedlertid verksamheten fortfarit. Regementets dotter qvarstår alltjemt på repertoiren. Humlegårds-teatern bjuder . fortfarande på gamla bekantskaper från Djurgårds-teatern: Symamsellerna, Skärgäårdsflickan, och Hittebarnet, allt sådana stycken som från fordom äro omtyckta af publiken och åt hvilka br F. Deland genom sitt förträffliga spel ger den förnämsta dragningskraften. De nämnda styckena, om de än icke utan hr D. skulle vunnit den framgång som: de öfverallt och alltid rönt, sakna dock ej heller i och för sig. sina förtjenster, och gäller detta Synnerligen om den finska 2-akts-komedien Skärgårdsflickan, i hvilken hr J. A. v. Essen med stor talang tecknat tvenne typer, det titelsjuka, vällustiga kollegiirådet och riddaren samt den råa, snikna skärkarlen. Då vi säga att dessa typer äro förträffligt tecknade, kunna vi dock ej underlåta att yttra. den förhoppning, det de representera -undäntag och ej måla det närvarande allmänna sedlighetstillståndet. Vi vilja hoppas att de högre klasserna i Finland ännu ej äro så depraverade som det här framställda kollegiirådet,och framför allt att massan af det fordom så idoga, så rättsinnade, så redbara finska folket ej blifvit så falt för de ryska -rublernas klang, så intaget af beundran öfver den lyckliga lott som tillfallit de förnäma herrarnes guldsmidda drängar, som göda sig i lättjefull sysslolöshet. Vi älska att tro det den friska, rena anda, den djupa känsla för det rätta och goda, som Runebergs sänger så skönt måla, ej ännu försvunnit från Suomi strand. Ref. påminner sig en anekdot, hvilken berättats honom af en person, som tillbragt sin barndom på andra sidan Bottniska viken vid tiden före och under den ryska invasionen. En för sin styrka och arbetsförmåga särdeles utmärkt finsk bonddräng tillspordes på skämt af sina yngre kamrater, hvad som var orsaken till dessa hans företräden. Jo, ät bra och arbeta bra, gossar, så bli ni stora och starka,, svarade denne helt alivarsamt. . Vi hoppas att denna grundsats, som i arbetet fann högsta lycka och bästa medicin, ännu ej är utdöd hos Finlands i skogarnes djup och bland bö!jornas tummel sträfvande söner. ; Stycket utfördes con amore af hr Casper såsom kollegiirådet, hr Hessler såsom artisten Farmer, hr Deland såsom fiskaren och fru Hessler såsoih bondflickan Stina Lisa. De af hr Zelter till kupletterna arrangerade finska folkmelodierna andas ettmelankoliskt, högtidligt allvar och göra ett besynnerligt, egendomligt intryck. ; Humlegårdsteatern har varit flitigt besökt och bifallet lifligt. På Djurgårdsteatern hade hr Schwartz i går afton sin benefice, hvarvid gåfvos tvenne nya stycken: En ärlig man, skådespel i.3 akter oefter en id af Auvrays Lenoirs, af Friedrich Adami, öfversättning från Tyskan, och Väck ej björnen! komedi i 1 akt, äfven från Tyskan. I En ärlig man är scenen i första och tredje akterna förlagd till England, i den andra till Frankrike, men författaren synes ej vetat stort annat om England och engelska seder än att man i detta land räknar mynt i pund sterling och att der någon gång händer att mannen för hustrun till torgs med ett:rep om armen; och hans kunskap om engelsmännen synes ha inskränkt sig till något nys om att bland dem finnas mycket rika och mycket hushållsaktiga personer, och att de säga goddam). Hans försök att karakterisera den franska aristokrati, som jagades i landsflykt af revolutionens stormar; är lika misslyckadt, som hans bemödande att skildra (eller karrikera?) England och engelsmännen. Hans opus hade ej heller vunnit vid den svenska öfversättningen, som öfverflödade af oegentliga och platta uttryck. Ett komiskt parti är inlagdti stycket, men har råkat bli mer än lofligt trivialt. Med ledsnad sågo vi br Almlöf, på hvilken, såsom debutant, publiken naturligtvis har sin uppmärksamhet fästad, ha fått detta parti på sin lott, och det vittnar ej ofördelaktigt till hans förmån, att han ändock lyckades aflocka åskådarne en och annan skrattsalfva. Vi tro att styckets brister svårligen gårdar, samt hafva i sitt yttre helt och hållet LITE. BETA PUFL AT Ta Ag a 2 0 RR.