Aftonbladet – 3 juni 1852, sida 3

för hvilka samhället vore blottstäldt, i fall ett sådant förhållande finge fortfara. och okunnigketen blånd den tillströmmande främmande menniskomassan finge obehindradt utbreda sig... Den häftiga stöt, som general Jacksons presidentskap (1828—1840) gaf åt det politiska lifvet i demokratisk riktning, bidrog i sin mån att öka farhågorna för okunnigheten och att föranleda ansträngningar att genom befordrande. af. upplysning hos valmännen motverka. de skadliga inflytelserna af den förra. Det är, ifrån denna tid man kan räkna -ett nytt tidehvarf i den amerikanska folkundervisningens historia. Vi hänvisa läsaren till det andra kapitlet af hr Siljeströms bok, eller, rättare till :hela boken, för att erhålla. närmare kännedom om arten af den verksamhet, som nu utvecklades, och om de frukter denna verksamhet burit: huru föreningar bildades; möten höllos, handlingar och tidskrifter offentliggjordes; huru utmärkta personer erhöllo uppdrag att resa till Europa för att lära känna undervisningsväsendet i vår verldsdel och, hemkomna, användas vid det stora reformationsarbetet; huru de mest genomgripande förbättringar af folkskoleväsendet blefvo en följd af dessa bemödanden; huru under dennå tid -(desistförflutna tjugu: åren) en ordentlig och verksam statens uppsigt och kontroll öfver folkskolorna blifvit införd i alla stater; huru :det :blifvit sörjdt för lärares bildande och: för deras uppmuntrande medelst löner, hvarmed intet land i Europa kan uppvisa något. jemförligt;huru bättre --lärometoder blifvit -bekantgjorda och antagna, nya skolhus efter förbättrade planer uppförda, tjenligare undervisningsmedel anskaffade; med ett ord, huru det icke gifves någon del af fölkskoleväsendet, hvaruti man ej märker ett stort framskridande.: ; Det är på en amerikansk regerings sätt att gå till väga vid detta stora reformarbete, som vi ville anföra ett exempel, som tillika må visa, huru sjelfstyrelse och en verksam regering äro långt ifrån att utesluta. hvarandra. Vi välja dertill följande och låta hr Siljeström sjelf tala: I denclilla staten Rhode Island, den minsta äf sta terna, och -hvars folkmängd endast är emellan ett och tvåhundratusen innevånare, inkallade man, till att i egenskap af commissioner of common schools, leda reformen, hr Henry Barnard, som förut i grannstaten Connecticut beklädt embetet af superintendenten öfver folkskoleväsendet; och som för öfrigt gjort sig utmärkt genom sitt nit och verksamhet för undervisningens befrämjande. Ur den embetsberättelse, hvilken han efter slutadt värf afgaf till legislaturen i Rhode Island, vill jag anföra följande korta utdrag. Hr: Barnards första omsorg var att förskaffa sig nödiga upplysningar om skolornas närvarande tillständ. För detta ändamäl säger han sig. 1) hafva besökt hvarje town i staten två gånger och somliga ännu flera gånger; samt derunder inspekterat omkring 200 skolor, belägna i alla delar af staten, under pästäende termin; samtalat med mer än 400 lärare: angäende lärometoder o. m. s.; examinerat skolbarn, så inom, som utom skolorna; personligen konfererat med skolkommitterna i hvarenda town, äfvensom samtalat med ätskilliga andra för undervisoingen nitälskande personer; 2) utfärdat öfver 1000 circulärer till lärare och skolkommitteer, innehållande frägor af den mest: minutiösa beskaffenhet, och så stälda, att de nödvändigt bort rigta vederbörandes uppmärksamhet på -behöfliga förbättringar; 3) sammankallat offentliga folkmöten i hvarenda town, der, under en för alla öppen diskussion, hvar och en kunnat yttra sin mening i frågan. Utom denna preliminära undersökning beskrifver hr Barnard sina tillgöranden i och för skolreformen på följande sätt. -Han hade, säger han, 1) dels sjelf hällit, dels genom dertill vidtalade personer låtit hålla öfver 500 offentliga föreläsningar öfver skolorganisationen rörande ämnen; 2) oberäknadt mundtliga meddelanden, skrifvit öfver 1000 bref till besvarande atinkomna förfrågningar; 3) befordratspridandet af afhandlingar och periodiska skrifter rörande undervisningen — af en sädan hade t. ex. 10,000 exemplar blifvit satta i omlopp med ett par almanachor o. 5. v. — samt äfven varit betänkt på att, om möjligt, få en pedagogisk tidskrift för staten; 4) föranstaltat om inrättande af uppfostringsbiblioteker i hvarje town, ämnade att innehålla kardinalarbeten, som kunde rädfrägas af lärare, skolkommittåer o. s.v. (Ettsådant bibliotek, bestäende af 30 volymer och lika många afhandlingar, vore i det närmaste : redan samladt i hvarenda town); uppmuntrat och understödt bildandet dels af allmänna associationer i och för skolornas förbättring, dels särskilt af lärareföreningar; 6) vidtågit några förberedande ätgärder för inrättandet af en god normalskola för skollärares bildning, samt under tiden, sä mycket omständigheterna tillåtit, med råd och däd gätt skolkommitteerna tillhanda i afseende på anskaffandet af dugliga lärare; 7) bekantgjort de nyaste och bästa planer för byggnad och inredning af skolhus; 8)uppmuntrat och : hjelpt uti valet af tjenliga skolapparater och skolbiblioteker; 9) medverkat tillstiftande af associationer för anskaffande af skolbibliotheker samt :föranstaltande af instruktiva föreläsningar m. m. — Sedan herr Barnard på detta sätt uppräknat alla de åtgärder, han vidtagit, säger han slutligen i sista punkten (och jag ber, i förbigäende, att få fästa läsarens synnerliga uppmärksamhet på ordningen, hvaruti denna punkt kommer), att han uppgjort förslag till en-ny skollag. Hvad här blifvit anfördt ärsendast ett exempel af den operationsplan, som, i större eller mindre skala, repeterats i hvarje stat, hvarje landskap, hvarje kommun, och som äfven för sakernas vanliga gäng, endast i större eller mindre grad, i Amerika utgör ordningen för dagem. Huru olika är ej detta förfarande med det, som vanligtvis begagnas i Europa! Låtom oss höra, huru hr Siljeström sjelf i en not till ofvanstående teckning äfven skildrar detta sednare!l Man finner, att detta (det nyss skildrade ameri kanska förfarandet) är raka motsatsen af det vanliga förfäringssättet i Europa, der en minister eller enregeringskommittå sitter i flere eller färre är, omgifven af ett mer eller mindre egyptiskt mörker (hvilket stundom är så starkt, att allmänheten glömmer bort sjelfva tillvaron. af bemälte minister eller kommittö), under utarbetandet af ett reförmförslag, hvilket möjligen, när det omsider kommer i dagen, vittnar — jag vill antaga detta — om stor både lärdom, sakkännedom-och talang. I fall nu; vidare, regeatens maktord, eller tilläfventyrs den förseglade sedeln vid en votering, gör detta lagförslag till lag, sä gläder sig mängen beskedlig man ogement öfver en sä dråplig reform och vill gerna, att stad och land skall af den anledning sjunga te deum. Menpnär det sedan; såsom man säger, kommer till kritan — när den nya lagen skall sättas i verkställighet, då finner man till sin bestörtning (huru kunde nägotri vänta annat?), att hvarken allmänna tänkesättet är förberedt på dess emottagande; eller att nägot enda af de förhällanden finnes till, som; äro nödvändiga för att göra lagen till annat än en död bokstafn. Mången skall kanske tycka, att denna sednare tecknino är nav Äfverdrifven. Och das