Aftonbladet – 29 maj 1852, sida 3

martine och grefvinnan Hahn-Hahn; eller bland våra inhemska virtuoser. af-detta slag -förfataren till Vandringar genom Dalarne och författaren till Här och der bland Skandinaver och Tyskar. Hvilka motsatser! z När resande af detta slag — och till. dem öra de fleste, som nu för tiden gifva ut resebeskrifningar -— komma från Europa till Amerika med pennan i hand, må man ej unIra, om de intryck :och derpå grundade omdönen, som de nedskrifva i sina dagböcker, utalla högst olika, eller om de flesta till och ned utfalla mindre fördelaktigt för amerikanarne. Turisten får kanske på värdshuset en sängkammare, som uti beqvämlighet och prydighet icke kan mäta sig med de praktrum, som : han varit van att i Englands eller koninentens hoteller få åt sig upplåtna; han finer uti värdshusvärden eller kanske till och med — 0 fasa! uti uppassaren menniskor, som bära sig åt, såsom vore de hans likar och icke hans slafvar; han, som kanske utan utt egentligen vara någon konstkännare dock olifvit van att undef sina resor betrakta den sköna konsten såsom sin hufvudsak, och hvars vigtigaste göromål alltid varit att med sin Murray eller Förster i handen tillbringa ett par timmer om dagen i musåer, eller -i dermed snarlika kyrkor, han hör måhända här sägas, att wti hela staden eller statenicke finnes så mycket en Caracci, en Murillo ller en Rube ör att icke tala om en Tiian eller en? ,.spael, han finner kanske de oresbyterianskt Enkla kyrkorna utan altartäfor, och han finner säkerligen större kostnaler och omsorger nedlagda på skolhusen och ippfostringsanstalterna än på sjelfva teatrarna. Kan man väl undra, om turisten af det vaniga slaget vid dylika erfarenheter förlorar sitt ljest vanligen goda lynne, och om han geast sätter sig ned att skrifva i sin bok, att umerikanarne äro utan civilisation ? Helt annorlunda förhåller det sig med sålana resande, som hafva ett bestämdt ändanål med sin. resa, det må nu vara ett vetenskapligt, industrielt, filantropiskt eller annat. Je låta ej genom de första intrycken af ytan vänföra sig till förhastade omdömen om den ak, som de föresatt sig att undersöka. För utt vinna sitt ändamål, måste de uppsöka sakwunniga personer, inrättningar och auktoriteer, forska i källorna, samla säkra uppgifter, ich så vidt möjligt pröfva, innan. de döma. Im de skrifva en bok om hvad de iakttagit, r läsaren säker att deraf lära något; och om n sådan bok icke skänker samma slags nöje, om en roman, så intager den i dess ställe itt rum bland den tlitteratur, som bidragit att itvidga vår synkrets, att skingra våra fördonar, att väcka vår eftertanka, samt att rikta rår kännedom om verlden och menniskorna. Det är en bok af sistnämnda slag, som vi är hafva det nöjet att anmäla till våra läsaes uppmärksamhet. (Forts.)