Aftonbladet – 29 maj 1852, sida 2

som han haft den, men det är ändå oförsig tigt. Man borde väl äfven tänka lite på gran narnes lugn. Man stänger gärdesgårdar, 1ä ger stenmurar och gräfver diken, för att af hålla andras kreatur. Åja emotkreaturen ka det vara ändamålsenligt och bra nog, mel hvad bjelper det annars? ; Hastigt sprang han till dörren och ropade Anna Greta, mitt barn, kom inb I Och Anna Greta kom. :Lönner ställde gi framför henne med en verkligt förtviflad mine Min kära, lilla flicka! Skulle du inte vilj besinna dig? frågade han ängsligt. Men kanske är det min skyldighet att förg presentera mamsell Anna Gretas Läsaren ha kanske, i anledning af doktorns uttryck, at bon skulle bli en dugtig hustru, och att hoj nog skulle lära sina pigor att akta öronen, fö. reställt sig henne som en rödbrusig amazon färdig att dela ut örfitar till höger och ven. Ister. Det:skulle göra mig rätt ondt, om hor blifvit så misskänd. Den bilden har ej der aflägsnaste likhet med hennes Jag kan e riktigare beskrifva henne, än just med dok: torns egna-ord: hon. var. en vacker, glad, rask I galant flicka. Och detta fägnar mig rätt myc. ket, det gör så godt att blott ha älskvärda personer att presentera. g Det var väl kanske ej alldeles noga räk. nadt af doktorn, att hon redan vid trettor års ålder öfvertagit hela den inre styrelsen a sin fars hus, men åtminstone skedde det ganska snart, och det var en glädje att se, hu gladt och ordentligt allt gick under hennes husmoderliga regering. Men detta förhållande, att hon ansåg sig ej blott som dotter i huset, utan äfven som fru i huset, hade kanske vän henne vid en — visst ej ovänlig, ovänlighet fanns ej i Kennes lynne -— men något bestäma ton, till och med emot hennes far... Också hade han med så fullkomligt förtroende öfverlemnat henne styrelsen af hennes departement, att det aldrig föll honom in att på minsta vis inblanda sig deri. Hvad åter angick hennes förening med Ludvig, hade han väl. vid betraktandet af hennes sjelfständiga ka.