Aftonbladet – 28 maj 1852, sida 2

Aldrig hade Ludvig haft den minsta. aning om sin fars afsigt med honom, och kanske att just det, som hans far ansåg som en säkerhet. för förbindelsen, snarare aflägsnade den. Ludvig hade varit så vanzatt anse Ånna Greta som en syster, hade ända ifrån spädaste barndomen så dagligen och så-förtroligt umgåtts med henne, att hon, vid den: tiden då känslorna börja vakna, ej mer kunde ha nyhetens behag för honom, Hon hade visst varit en rolig, en alldeles förträfflig lekkamrat, färdig till nästan lika djerfva pojkstreck, som han sjelf, men på en förening med henne hade han väl aldrig tänkt... Också hade väl, vid sexton års ålder, ingen allvarsam tanke på en sådan förening ännu fallit honom in; hvem vet ej att de ljusa fantasibilderna infinna sig:långt förut? Och, om-ej den: Ludvigs tycke så romaneska händelsen med lilla Tilda inträffat, hvem kan veta hur snar bilden kunnat få sin motsvarighet i verkligheten, och om ej: vanansmakt slutligen kunnat närmare förena honom med Anna Greta Emellertid hade de barnsliga fantasierna nt blifvit manligt allvar, Ludvig var nu i den be: I belägenhet, att han med säkerhet kunde hopI pas, att om ett eller ett par år få ega sir Tilda, och han tänkte rätt snart öfverraska sir far med den glada underrättelsen, då gubben. fullt likaså förnöjd, kom för att öfverraska honom. Öfverraskningen blef å båda sidor helt annorlunda än begge väntat. Gubben blef till en början förvånad, det var honom obegripligt att en sådan händelse skulle kunna! inträffa, då han beräknat helt annat; Han ble slutligen förargad öfver någonting. så oer. hördt, att en plan, som två så förnuftiga mär som han och hans gamla vän. uppgjort, och i sexton år ansett som alldeles afgjord, skulle Istranda mot tvenne barns infall. Ludvig ta JIlade med foglighet, men värma, om sin tre Järiga kärlek (som gäbben förklarade för et ofelbart bevis på galenskap), om Tildas älsk. T värdhet, som ju fadren äfven måst medgifva men i samma mån gubben blef het, blef Lud