Aftonbladet – 28 maj 1852, sida 2

vig mera bestämd och slutade med ett fast nej till fadrens önskan: Följden blef, som vi sett, att. gubben skyndade till prostgården för att utgjuta sin förargelse -och begära hjelp, och Ludvig till sin Tilda, för att underrätta heane om det moln, som uppstigit. på deras himmel. FR Och för den stackars Tilda syntes ej molnet så lätt, som. Ludvig ville visa henne det. Det kom så oförmodadt, hon..hade ju tyckt sig se himlen gå klar. Med den innerliga önskan hon hade att behaga sin Ludvigs far, hade det ej undfallit hennes uppmärksamma blick, hur väl det lyckats henne, hon hade nog med tillfredsställelse sett, med hvilket välbehag han betraktat henne. Hon hade föreställt sig så ljuft,. att. äfven .vara hans glädje. Och nu, om hon mot hans vilja skulle intränga i hans familj, skulle han, om ej alldeles förskjuta henne, åtminstone fortfarande se hennesmed missnöje, med. bitterhet, och vore det möjligt att ett sådant förhållande ej småningom skulle inverka äfven på Ludvig? Och dessutom, det fanös ju en flicka, som kanske hade äldre anspråk på Ludvig. Hon dömde hennes hjarta efter sitt; hade hon rättighet att krossa detta hjerta? I det afseendet lyckades det likväl snart, för Ludvig, att tillfredsställa henne; men i afseende på. fadren gick det ej så lätt. I svärmande finkänslighet vidblef hony-att det vore hennes pligt att draga sig tillbaka, att det vore Ludvigs pligt att uppfylla sin fars önskan. Ludvig kunde väl småningom öfvertyga henne, att det ej just vore en oeftergiflig pligt för dem, att uppoffra sin lycka för en gubbes. nyck, men så återstod dock hennes ötvertygelse, att det aldrig kunde bli deras fullkomliga lycka, om hon utan hans fars samtycke skulle förena sig med honom. Ändtligen vann han af! henne det löftet, att om hon af hans fars egen mun finge höra, att han utan motvilja ville emotItaga henne som dotter, skulle hon med glädje samtycka till hvad äfven hon ansåg som sm högsta lycka. Ludvig hade lemnat henne i tårar, han had