Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 3

ondt, det vill jag inte höra, och inte om fadren heller; jag känner dem för ganska godt folk. Hvarför har bror ej yppat öfverenskommelsen för sin son, innan den tiden, då en allvarsam böjelse kunde komma i fråga? I det fallet är det ganska troligt att han gått brors önskningar till mötes, då Anna Greta — somm bror sjelf säger och som gerna medges — också är en ganska bra flicka. Ja det tror jag, efteråt är det rasande lätt att ge råd. Kunde jag förmoda att något krångel skulle kunna uppstå emot ett så förnuftigt uppgjordt parti? Hvarför har inte bror sagt mig allt det der, medan tid var? Men, Herre Gud! jag hade ju ingen aning om det minsta.n Nå, det kan väl så vara; men om det är brors allvar att vilja hjelpa mig ifrån den här fördömda affären, så kan det kanske vara tid ännu, och det är just derföre, som jag rest hit. Bror skall tala med pojken. Han har läst till nattvarden för bror, han har förtroende för bror, och det är brors skyldighet som lärare, att återföra honom till sin pligt., Kära bror! det skulle jag göra, och göra det med nöje, om jag kunde öfvertyga mig sjelf, att det är hans pligt. jj Det vore väl sjutusan! År det inte hans pligt att lyda sin far? Är det inte-hans pligt att inte bedra en hederlig flicka? Jag skulle vilja göra bror till professor i moralen, jag skulle vilja höra bror hålla föreläsningar; åb bror :skulle nog få stort auditorium. Men det går ju också an att drifva sådana derläror på predikstotena ; 3 Tyst, tyst, kära bror! så der talar inte automaten. Jo, det är hans skyldighet att lyde sin far, det har likväl sina gränser. Det ö hans skyldighet att ej bedra en hederlig flicka, och just derföre vill jag ej blanda mig ; saken, oberäknadt min fullkomliga visshet, att jag ej skulle kunna inverka på honom. Jag känner Ludvig, han är nog man för sig att ej låta sig öfvertalas, då han ej kan öfvertygas; och öfvertyga honom skulle jag ej