lofvade mig betalning den ena gången efter den andra, men alltid kom det någon undskyllan. Än var det missväxt, än andra motgångar: Det kunde vara sannt, men inte rådde jag för det. Jag blef slutligen förargad och lät utlysa auktion på hans egendom. Det var kanske för strängt, men rätt skall vara rätt. Ja, jag minns; hans hustrus sjukdom och snart derpå följande död inträffade i detsamma. Brörlätinställa auktionen och försträckte mannen pengar att tillfredsställa sina öfriga kreditorer, som;i anledning af brors stränghet börjat anstränga honom., Det är lögn — och om det inte är lögn, så angår det ingen. Jag gör med mina pen ar hvad jag vill; hoppas jag, jag har väl ir igt förtjent dem; och om det är sanning, så tackar han mig vackert, när han låter sin dotter förleda min son tillolydnad mot sin far. Ack! är det hon, lilla Tilda? Ja, just lilla Tilda. Tilda! är det namn det? Sjelfva namnet förargar mig. . Nå, ehuru jag ej inser att det egentligen kai väcka förargelse, så är det visserligen orätt att kalla henne Tilda. Flickan är döpt till Mathilda, det vet jag bäst; jag har sjel döpt henne, och om man för lätthetens skull vill förkorta det, hvari jag just ej kan se något ondt, så bör hon heta Hilda och inte Tilda. Hilda är sjelfva stamordet, deri har bror ganska rätt, ett äkta nordiskt namn. Dertill fogades sedan särskilda prefixa. Så uippkommo namnen Meckteller Mat-hilda, Borg-hiuda, Beck-hilda, Grim-bilda, Brynhilda, Syan-hilda, och troligen äfven Gunhilda, ehuru det sedan blifvit förvridet tl Gunilla, Som sagdt är, det är orätt, men ett så obetydligt misstag tycker jag att en mar borde kunna bära med lugn. Om bror vore road af att studera de der sakerna, så skulle bror här ochder stöta på vida gröfre bockar., Lo Åh, jag ger böfveln dina derivationer och