Article Image
bönder till en fabel, men indelta, i indelningsverkets mening, voro de visst icke allå, ty bland trupperna funnos äfven treoch femmänningar, hvilka, säsom hr öfversten vet, utgjorde en extra-ordinär uppsättning. Och buru beskaftade voro Stenbocks s. k. soldater, äfven de ordinarie, af retarna uppsatta? Jo, enligt alla historiske förfättares öfverensstämmande intyg, ännu mänaden före segren vid Helsingborg, till större delen sä oerfarna i sitt yrke, att de behöfde lär. äfven de enklaste handgrepp. De utgjorde en här, säger Lagerbring, hvars make knappt vårit sedan klubbhären grasserade. Skinnpelsar och vallmars tröjor kunde anses för helgdagskläder, om de icke varit slarfviga, och skånska tremänningarna paraderade till häst med träskor, hvaraf de en läng tid kallades träsko-regementet. Dessutom var större delen sammanrafsad .af små ynglingar och gossar, hvarföre ock de yngre danska officerarne alltid talade om Bucken med sine Gedepoge. Men detta afskräckte icke deras anförare, som fann sig nöjd med sina getpojkar och uppmuntrade dem sägande: att de slängar, som gåfvos af soldaten i skinnpels och vallmartröja, voro äfven så kraftiga, som dem han utdelade under den präktigaste uniform. Om första sammandrabbningen med fiendens kärntrupper yttrade Stenbock i sin berättelse till konungen: att värt folk strax visade prof af den tapperhet, som i svenska blodet af nataren hyses. Han behöfde endast hejda sina altför djerfva nyläringar. Den store folkhjelten Stenbock rönte föga rättvisa af vederbörande under sin lifstid. Äfven nu söker man att i en företrädesvis s. k. Svensk Tidning bortresonera den ära en af de största svenska härförare i spetsen för ett uppbäd af svenska folket förvärfvat sig derigenom, att han under de minst gynnsamma yttre omständigheter tillkämpat sig en fullständig och afgörande seger öfver en talrikare fiendes öfvade skaror. Men antiogen mäste S. T. låta Stenbocks seger vid Helsingborg, med bönder eller rättare sagdt bondpojkar, qvarstä obestridd eller också framlägga de källor, på grund hvaraf han vill kullslå historiens hittills ojäfvade vittnesbörd.

25 maj 1852, sida 3

Thumbnail