Aftonbladet – 25 maj 1852, sida 2

a) huruvida någon af de nuvarande å regeringens förslag uteslutne räntepersedlarne borde upptagas i stälet för nägon af dem som blifvit till bibehållande öreslagne; 5) huruvida alla de till bibehållande föreslagne räntepersedlarne borde, -qvarstä, eller en eller flera af lem förvandlas till någon annan; or hvilka skattetitlar. säledes borde för länet bibelas. Sedan alla de deputerade, med afseende derä att skogseffekter äro underkastade en fortgäende pris: stegring, instämt i den äsigt, att kol och ved borde kill spånmäl förvandlas, uppstod en längre diskussion angäende de andra föreslagna räntepersedlarne, hvilkas bibehällande kapten Nisbeth och Jan Andersson i Malsta önskade. Grefvarne Wirsn och Wrangel samt lir Odelberg voro af den äsigt att hö och fläsk borde förvandlas till smör, samt att smör och dagsverken borde jemte spanmäl blifva säsom de enda haturapersedlar bibehällna; Öfverjägmästaren Arrhenius yttrade, att hö, fläsk och smör borde förvandlas till spanmäl. Förre riksdagsmännen Sahlström och Mats: Pehrsson förklarade, att smör, fläsk, hö och dagsverken borde förvandlas till spanmäl och penningar, hältten af hvartdera slaget. Ordföranden tillkännagaf att han ansåg sig förhinrad att framställa proposition om antagande af Sahl ströms och Mats Pehrssons förslag, i hvad det angick sistnämnde fyra räntepersedlars förvandling till penningar, hvaremot hinder icke mötte för proposition A persedlarnes förvandling till spanmål. I denna del af frågan föregick derefter votering. Omröstningspropositionen blef: den som anser att räntepersedlarne smör, fläsk och hö böra förvandlas ensamt till smör, röstar ja; den det ej vill, röstar nej; vinner nej, anses dessa tre persedlar böra till spanmäl förvandlas. Omröstningen utföll med 17 nej och 6 ja; hvarigenom sälunda afgjordes, att nämnde tre räntetitlar, likasom förut kol och ved skulle förvandlas till spanmäl. Sist företogs frågan om dagsverkena, och genom votering afgjordes med 13 röster mot 10 att äfven de borde till spanmäl förvandlas. Sedan ärendet säkmda blifvit afgjordt, anmälte Sahlström och Mats Pehrsson reservation emot ordförandens förfarande, att genom vägran att framställa proposition förhindra beslut om ofvannämnde fyra räntetitlars förvandling till hälften i spanmäl och till hälften i penningar; hvilken reservation biträddes af brr Carlander, Åhsell jemte mänga andra af de närvarande ombuden. Deremot reserveradesig grefvarne Wrangel och Wirsen, kapten Nisbeth m. fl. emot pluralitetens beslut att ensamt till spanmäl förvandla räntepersedlarne, hvarigenom tillintetgjordes den motvigt, som vid prisförändringar kunde vinnas, då flera persedlar ingingo i grundräntorna. Vi ha ännu icke haft tillfälle att erhålla någon kännedom om det vid ifrågavarande möte förda protokoll, men enligt hvad vi hört uppgifvas innefattar ofvanstående: det väsentligaste af mötets förhandlingar och öfverensstämmer äfven. med den berättelse derom, som Sv. Tidn. för i dag meddelat. Huru ordföranden kunnat vägra att framställa a om några räntepersedlars förvandling till penningar kunna vi icke inse; ty penningar . äro enligt de fattade besluten och de. afgifna; förslagen lika mycket en skattetitel som någon annan; men då man vill hindra folkets ombud att uttala deras verkliga önskningar, är vägran af proposition en. så lätt funnen utväg, och ett sätt som hos oss så ofta anlitats, att det just icke kan väcka någon förvåning, att grefve Liljencrantz dera begagnät sig.