Aftonbladet – 22 maj 1852, sida 3

låg icke i hans lynne eller sträfvan att blifva bemärkt till personen, endast i handlingen; sålunda hände, då han en gång var befalld till dåvarande kronprinsen och stod bortskymd bredvid en kakelugn, att kronprinsen frågade: Hvarföre Ling icke lät se sig? Ling svarade: Eders konglig höghet! jag vill vara lik denna kakelugn — värma, men icke bemärkas. Tr gladde honom den utmärkelse, som 1821 i en högtidlig samling af äldre och yngre vänner, lärjungar och beundrare tilldelades honom i en medalj; med hans bild 8 ena sidan, -å den andra Brages harpa, prydd med Mimers hufvud och korsad af ett svärd och en eklöfsqvist, omgifven med en passande runskrift. En af svenska härens anförare öfverlemnade den åt honom och frambar på allas vägnar i ett bjertligt tal tacksamhetens offer: Sällan rättmätigare föräradt, sällan med oförtrutnare mödor förtjent. Hans ytterliga behof att oupphörligt skapa drog honom otaliga bekymmer, oaktadt sit tarfliga lefnadssätt; derigenom att han först i Lund byggde och anlade planteringar, sedan på Carlberg och sist på sitt täcka sommarhem Annelund, som är beläget vid Brunnsvikens tjusande stränder. Der ombyggde han icke allenast den gamla förfallna bostaden till ett smakfullt och beqvämt hem; utan förvandlade den torra tallbacken till en skiftande löfrik park. Här njöt han hvila efter dagens tunga mödor; denna hvila bestod dock i en ständig, ehuru förändrad verksamhet, i det att han oupphörligt ändrade hvad han förut anordnat och sittande på en sten eller stubbe, utgal befallningen derom åt arbetare och barn, samt upptecknade deremellan något nytt skaldefo. ster. På en udde vid den löffagra satrarden, redde han sjelf den graf, som en gång skulle sluta i sitt fridfulla sköte stoftet af den rastlösa gengångaren från den gråa forntid, Han planterade med egen hand slokande askar, doftande syrener och rosor kring de tvenne späda älsklingars stoft, som han der nedbädTI. vad, han ana BS Ihllagcta aftyn.