Aftonbladet – 22 maj 1852, sida 3

jag gjorb. Träffande är följande stycke utur prosten Frösts förträffliga minnesord öfver Ling: Han ej blott diktade om Nordens kämaålder; hans hela lefnad var en ädel kämpalek. En högsint och ridderlig anda bodde inom hans trofasta bröst, Ej kände han det dolska svekets mörka och smygande lönnstigar. Hans-väg var den öppna sanningens. — Och liksom lan på sin fäktarebana icke fruktade att med sin öppna barm mottaga de utfallandes klingor, så kämpade han ock i lifvets stora strid med öppen bjelm och ingen annan sköld än det redliga . medvetandet. Varm och trofast var hans vänskap; konstlös och Mätdfri hans umgängelse, och intet bedrägeri vardt funnet i hans mun. Hvad han tänkte, det uttalade han utan tvekan, om han än stundom i den varma hänförelsens stund uttalade det skarpare än han det menat. Det låg dock alltid på botten af hans nitälskan ett rent och ärligt uppsåt; och äfven då ban felat, ägde hau mod att erkänna deto. Ling var tvenne gånger gift. Sittförsta äktenskap ingick han 1809 med en fattig värnlös flicka: Sofia Maria Rosenqvist, som inom sitt bildsköna, späda yttre slöt en öm, eldig och god själ. Sedan först tvenne söner blifvit nedbäddade, skördades redan 1817 den veka blomman af allhärjarens liay endast en dotter efterlemnade hon till den djupt sörjande makens tröst. Nära tvenne år efter den första makans bortgång var han lycklig att i Charlotta Catharina Nettelbladt finna den trogna följeslagarinna, som till iefnådens afton omhuldade honom med ömhet och outtröttlig fördragsamhet. — I detta äktenskapägde han sju barn, hvaraf fem öfverlefde honom. Halfblind, trött, utnött både till kropp och själ det sista året, uppflammade blott stundtals till en lifgifvande låga den inre glöd, som tärde på den bräckliga stofthyddan. Isådana stunder rätade han upp sin nedlutande gestall och talade med ungdomligt lif och inspiration öfver sina älsklingsämnen.