skedde det på två å tre dagar; han dikterade då nästan utan uppehåll, under det en af hans vänner uppskref det som flödade lik en väldig ström ur hans rika skaldeådra. Ingen fick under denna tid tala vid honom, och den som skref fick icke genom någon fråga afbryta bans tankegång. Skrif som ni Hör, sade han, sär det galet får jag sedan rätta; men afbryt mig icke.. Sjelf njöt han nästan ingen föda under dessa dagar, och den som skref fick föga tid att vederqvicka sig. När skaldeandan fattade honom blef han kroppsligt sjuk om andra göromål hindrade honom att tillfredsställa detta sitt andeliga behof. Ofta uppskref han i mörka natten med blyertspenna och tummen till ledning sina fantasier. Hans sömn var kort, oftast blott en afbruten slummer; den rastlösa anden gaf sig föga tid till hvila; det var genom dess energiska kraft som det bräckliga stoftet på desednare åren uppehölls. Lings upgdomsvän och trofaste kämpesven, G. von Hejdenstam, har hörts yttra: att Ling ofta under loppet-af flera veckor, ja månader, ordagrant aldrig sof.. . Om också Ling hade mängden emot sig, vann han dock många ifriga anhängare som uppskattade hans fyrdubbla mästerskap som fäktare, gymnasiark, skald och estetikus. På sednare ären tilldelades honom offentlig utmärkelse, i det att han blef utnämnd till professor och Nordstjerneriddare samt invald till ledamot af Svenska akademien, der hanhöll sitt inträdestal öfver sin föregångare, h. excellens grefve Sköldebrand. Dagen förrän inträdet skulle ske, törkom en stor del af hans tal; han författade genast inpromtu på några timmar den förlorade delen deraf. Han blefäfven nu trogen sin fattade grundsats, då han väl emottog, men. icke bar nordstjernan, förr än en hög påminnelse nödgade honom dertill. Icke heller ville han lösa sin professors-fullmakt, utan erhöll den såsom skänk, flere år efter sitt utnämnande, af dåvarande kronprinsen, Hans strängt royalistiska åsigter och hans hängif. venhet för Carl Johan kommo der i konflik Imad hana 4tulast4 ara vuttra ntmärkelser. Dot