Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 3

äras glans nu sprides till främmande land, och hvars sak kommer att blifva en mäktig beståndsdel i slägtets uppfostran i alla civiliIserade länder. Hela läkarekåren var hans motståndare, tidningarne belackade honom, han svarade aldrig derpå, blott skrattade åt dem och sade: låt dem skrika, jag går min väg fram ändå; har jag orätt, går saken under; har jag rätt, går den framåt oaktadt deras skrik., Det fordrades denna ihärdiga fasthet, detta förakt för andras omdöme, detta fasta medvetande, om sanningen af den sak han förfäktade, som stämplade Lings karakter, för att med lugna och säkra steg framföra gymnastiken till den plats som den rättmätigt skulle intaga, både i medicin, uppfostran -och fäderneslandets försvar. Mången torde ännu påminna sig den tid då allmänheten ofta förlustade sig med att öfvervaa de gymnastiska öfningarna i Carlbergs trädgård, der flere af kavetterna utmärkte sig för ovanlig kropsstyrka och vighet. Ling var der i sitt element, när han med sin starka stämma och kraftfulla figur kommenderade de raska ynglingarnes öfningar, Uti voltigering på lefvande häst gaf han äfven undervisning åt -en del regementen, Han sökte så mångsidigt som möjligt utveckla gymnastiken och tillika gifva den en vetenskaplig grund. Genom ständernas förökade anslag tillsattes flera lärare. Vid centralinstitutet undervisades icke allenast uti pedagogisk sjukgymnastik och fäktning, utan äfven 1 anatomi och physiologi, hvilka vetenskapers grundliga kännedom fordras för att rätt känna menniskokroppen och efter den bestämma en ändamålsenlig både riskoch sjukgymnastik och sålunda för allid stadfösta vexelverkan emellan teorien och praktiken, Sedan nu Ling med utvecklingen f sitt institut hunnit så långt, att han, efter otroliga och stundom fruktlösa mödor, lyckats