Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 3

till sin död; enär han, vid hvarje nytt anslag af ständerna till institutet, delade allt emellar lörarne, och aldrig behöll något för sig, elle -ens begärde förhöjning på sin obetydliga lön :så att öfverläraren till slut hade större lön är iföreståndaren. Denna oegennytta, tillika mec den omständigheten, att han för sakens be främjande antog till lärare nästan alla dem som med nit tycktes egna sig dertill, och Hönade dessa af sina enskilda inkomster; ga hozom ständiga bekymmer och lät honom til! lifvets afton känna försakelse och brist. De sista åren af sin lefnad erhöll han ett särskild: ipersonelt anslag af Rikets Ständer. Under de gednare åren; då genom hans tilltagande sjuklighet kroppskrafterna försvagades och han i följd deraf icke kunde arbete såsom fordom, delade han de enskilda inkomstern. af gymnastiken i trenne delar, emelJan sig och de tvenne äldsta lärarne; visande nu som alltid den största oegennytta. I följd deraf lemnade han sin talrika familj i så torftiga omständigheter, att den måste sälja det lilla landtställe, der han sjelf ordnat sin graf, och hans efteriemonade enka endast genom mångåriga ansträngningar och försakelser af lifvets nödvändigaste behof, i förening med hans äd!a vänners uppoffringar, kuride godtgöra hans skulder. Mötte honom framgång i hufvudstadens större verkningskrets, så fick han äfven der röna större motstånd. Sjukgymnastiken, denna nya tanke; ett foster af Lings skapande snille, som redan flera år legat klar för hans inre, började han utveckla efter första årens vistelse i hufvudstaden. Detta nya helsomedel förskaffade honom allt flere och bittrare motståndare. De riktade smädelsens giftiga pilar, icke allenast mot sak, utan äfven mot person. Fantest, charlatan, lindansare, galning, m. m. Toro vanliga benämningar för den man, hvars