Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 3

Det smärtade Ling att så sent, först vid lefnadens: afton, då kraften var bruten, erhålla fullt erkännande för de läror och uppfinningar, han förfäktat, och för hvilka han offrat frid, helsa och krafter, ja hela sin rika andes outtömliga verksamhet. Icke allenast tusentals Svenskar af alla stånd, åldrar och kön bevittna både frisk och sjukgymnastikens stora nytta, utan i våra dagar har utlänningen, nästan med -mera intresse än Lings egna landsmän, omfattat svenska gymnastiken i dess ursprungliga renhet; ja, det är snart sagdt den enda vetenskap, för hvilken utlänningen, efter Berzelii död, besöker Sverge, och professor ranting är utan tvifvel den af de nu lefvande svenska vetenskapsmän, som äger de flesta lärjungar i det öfriga Europa. Lings andra irjunge, professor Georgii, har under de gista åren helt och hållet egnat sitt nit, sin Verksamhet och sina grundliga kunskaper att i England införa och bevara Lings gymnastik. Åfven på andra sidan Atlantiska Hafyet är svenska gymnastiken känd och berömd. Lings gymnastik är ett alster af hans eget snille. Från greker och romare hafva vi så torftiga underrättelser, att deraf ej något kunMat skapas; hos fransmän, tyskar och engelsmän har ej något som likn-r Lings blifvit istadkommet. Den ryktbare prenssarn Jahn ippträdde sednare än Ling, och står med horom i intet annat samband, än det som fin128 emellan sannt fosterländska sinnen, som var på sitt håll sträfvat till samma mål: en Ulmän och ändamålsenlig kroppsutveckling, tt nytt folklif genom densamma. Vändom oss nu till en annan sida af Lings skapande snille: hans skaldekonst; den ägde Då visst sätt ett syskonligt samband med hans symnastiska ideer, i det att han äfven der-: ned ville återväcka den gamla slumrande nord-!4