Aftonbladet – 17 maj 1852, sida 2

Mozart, att han, för att rätt kunna fattas, hos den exeqverande konstnärn tager i anspräk en lika djup och varm uppfattning af det sköna, som tonsättaren sjelf egt. Med blotta notsäkerheten kommer man här icke längt; sängaren eller sängerskan mäste oeftergifligen sjelf lifvas af och känna det sköna hon sjunger. Om fröken S:s föredrag af dAlayracs romans skulle vi vilja säga, att det innerliga adlade det sköna; om icke begge epiteterna voro lika lämpliga för både kompositionen och utförandet. Fröken S., som framropades efter soiröns slut, er höll lifligt bifall efter hvarje nummer, men det mest stormande efter SAlayracs romans. Man hörde äfven derefter mängen temligen högljudt yttrad förundran öfver att sådana stycken som Slottet Montenero, och likartade aldrig nu för tiden äterfinnas på vär opera-repertoir: detta torde vara nägot som förtjente att begrundas at den Kongl. teaterdirektionen, ätminstone för nästa säsong. Vidare utförde hr Prattå på harpa sin genom hans egna konserter förut bekanta Souvenir de la Russie och ackompagnerade fröken S. till romansen Sängens värde, och gaf i säväl det ena som det andra änyo prof på sin ovanliga talang. Hr L. Norman spelade trenne piano-numror: ett fantasistycke, af Schumann, en inpromptu af Chopin samt ett ka raktersstycke af hr Norman sjelf. Denne unge pianist tyckes alltmer och mer realisera de förhoppningar, mången redan för längesedan gjorde sig om hans dä gryende, nu ganska betydligt utvecklade talang. Det skulle vara intressant att en annan gäng få höra hr N. spela nägon mera gedigen komposition än som fallet var denna afton. Bäde hr N. och hr Pratte erhöllo mycket bifall: En ung musikälskårinna — m:lle L. från Götheborg, som, i parenthes sagdt, genom valet af säng. stycken riktigt tycktes vilja besanna det gamla fran syska ordspräket: les extrömes se touchent — sjöng först ett rectativ och cavatina, af Händel och omebart derpä en varioso, ur Profeten af Meyerbeer, hvilken sednare komposition genom M:s sträfvan att till öfverdrift stegra det ariosa elementet deri, i värt tycke icke höll hvad man till en början lofvade sig deraf. M:lle L. sjöng äfven tillsammans med en amatör — hr B. frän Finland, känd frän hr Arnolds konsert — en skön duett ur Måhuls. Joseph, hvilken herrliga opera, i form af oratorium, förlidet är gafs å Kongl. teatern. Hvad man, utan att träda grannlagenheten för nära, väl torde kunna yttra om den unga musikälskarinnan är, att hon eger en särdeles stark och omfångsrik röst samt ett väl värdadt föredrag. Som man af den till de sednaste annonserna om denna soire bifogåde anmärkning funnit, blef fröken S. i ellofte timman beröfvad allt biträde från Kongt. hofkapellet genom en till samma tid vid Kongl. teatern utsatt repetition. Det var icke första gången man frän det hället försporde en verkan af vissa outredda naturkraftere. De tyckas gerna hälla sig framme vid slika tillfällen, men nog veta vi att icke felet ligger hos K. hofkapellet. Konserten bedrades med H.M. Enkedrottningens och Prins Gustafs närvaro samt var i öfrigt temligen tal rikt besökt, fastän på längt när icke såsom den förtjenade att hafva varit det. —Lt.